Det vanskliga med självförverkligande

Det är vår uppfattning om oss själva och andra vi ansvarar för. Under 1970 och 80 tal var det vanligt med populärvetenskapliga böcker i bokklubbar, från postorder och i viss mån hos bokhandlare som handlade om självförverkligande och att man skulle satsa på sig själv. Ett frossande i dessa böcker i att man skulle klara sig själv och ett förespråkande för en rationell egoism. En inriktning på jaget och jagets psykologi. Man fick som uppväxande ungdom höra till leda från en del kompisar, andra vuxna i skola, i föreningar  och i hemmet att man skulle klara sig själv. Det var mer utbrett med dessa förställningar om ett självförverkligande på den tiden än vad man idag kan tro och som det idag talas om. Men stämmer det  verkligen att det är så bra med att satsa på sig själv och bara tänka på sig själv och sin framtid ? Hur blir det med relationer till andra och till samhället om man bara tänker på sig själv ? Vad händer då med våra relationer ? Vad innebär ett självförverkligande mer konkret för t.e.x en ung människa som är i växande i ungdomstiden ? Men jag anser att människan är en social varelse som är beroende av relationer till sig själv men också till andra. För att ett samhälle ska kunna fungera med produktion av varor och tjänster och infrastruktur. En man jag träffade en gång ansåg att jag bara tänkte på mig själv när jag var i 30 års åldern 1993.  Han sa åt mig ”Nu har du fyllt 30 och det är dags att du slutar att bara tänka på dig själv”.  Och jag funderade på vad han fått sin bedömning ifrån om han läst en del av dessa böcker t.e.x ? Hade han sån tankelogik att han projicerade ideer ifrån böcker han läst på mig vid det tillfället ? Ja – varför ? Eller var det någon annan anledning till hans klagomål ? Vilket inte var sant det han sa utan det var en inskränkt uppfattning om mig som inte stämde. Jag har förr om åren försökt att tänka på andra människor också, och jag började jobba med ungdomsarbete vid 15 års ålder i affär och syftet med jobbet var att man jobbade för andra som en enskild individ i samhället med kunder i åtanke. Livet handlar om att inte bara tänka på sig själv utan på andra också. Och jag vill i denna kortare essä komma med kritik mot de böcker som gavs ut på 1970 och 80 talet med inriktning på och våg av att bara tänka på sig själv, ett självförverkligande och en rationell egoism. Vad händer med en människa som bara satsar på sig själv och vad händer med relationer till andra och samhällets infrastruktur ? Det måste finnas mycket i det förflutna som t.e.x en hel del böcker och filmer som det idag går att komma med bedömningar och kritik på. Fundera du också för att tänka på andra också på något ämne du önskar komma med kritik på!!

20190824

Taleptox

<+>

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Agenda för människosyn

I en del avseenden har världen blivit bättre med mycket utveckling inom många områden. Men i andra omständigheter har det blivit svårare att vara mänsklig människa. Som en kulturhistoriskt intresserad humanist kan jag inte annat än förundras över att fråga mig vad det är för mening ur ett mänskligt perspektiv med att ha lämna kritik, kritisera och åsikter om andra, fatta beslut om andra, och anmäla och dra människor inför rätta, om det sedan ska bortglömmas, förnekas och ringaktas ?? Av vad för skäl önskar en del människor maskera och förringa,  de som medverkat i ett ärende både t.e.x anmälare och de som blivit anmälda som gärningsmän genom att bortglömma, förneka och ringakta det som hänt ?? En rädsla att det ska påverka dem i något avseende och deras rykte och den bild vi har av oss själva ? En påverkan på samhälls status ? Jag har dragit den slutsatsen att det är bättre att skriva och prata om sånt som hänt, och då inte bara det som hänt på slutet när det fattas beslut om t.e.x. en anmälan om brott eller annan sorts anmälan eller bedömning. Utan också vad som hänt innan en tid tillbaka och vilka åsikter och beslut som olika parter har haft. Det lyser igenom vilken människosyn och agenda för världsbild en människa har för oss människor genom hur vi beter oss och vad vi säger och skriver och har för åsikter och drar för slutsatser. Förr i tiden längre tillbaka kan man föreställa sig försvann och bortglömdes sannolikt en del som hänt i mycket högre grad än idag numera i den tid som är nu. Med all iver att dokumentera i data, på bild med kamera och video som blivit så pass mycket använt och ökat mer för varje år under senare delen av t.e.x 1900 och början av 2000 talet. Möjligheten att ha mer bevis för olika sorters ärenden har sannolikt ökat och de som letar efter bevis på fel hos andra har fått sina möjligheter förbättrade. Men också att den enskilde individens utsatthet för godtyckliga bedömningar och bedrägliga omdömen har gjorts svårare. Oavsett vilken grundmänniskosyn en människa har och agenda för sin världsbild, kan man tro om man läser texter och kommentarer på websidor som twitter, facebook, bloggar, poeter.se, att den evidensbaserade kritiken (bedömningen) som grundar sig på beslut fattade på dokumenterade bevis, har blivit mer förekommande, och kan appliceras på vem som helst numera. Slogan som en del använder sig av ’Ingen kommer undan’ har blivit mer påtaglig än förr. Är det så numera att vem som helst kan bli utsatt för bedömning och få kritik på sig? Till och med de som kritiserar mest ? Hur blir det för en människa som anses skylla ifrån sig ?  Är det vad vi önskar med våra relationer – att försätta varandra i ontologisk  skuld ?  Jag har ofta numera haft en känsla av att det är sällan som det träffas rätt på pudelns kärna när de analyseras och lämnas kritik vad andra skrivit och gjort. Att lämna kritik på och bedöma andras texter är svårare och mer komplicerat än man vid en hastig anblick kan tro.

20190816

Taleptox

<+>

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Till levnadsglädjen

Ett glädjens budskap. Jag skriver en text och efter en tid har den lämnat mitt sinne och hamnat sparad på en hårddisk i en distans som gör att jag knappt inte minns vad det stod i den. Jag läser om texten 2 dagar senare och korrigerar en del. Men likväl består levnadsglädjen. Om man gillar livet är det värsta som kan hända att man eller någon annan dör. Det gäller att försöka bli så gammal som möjligt är. Att inte ge upp. Hur jävligt det än kan vara. Om man gillar livet alltså och att vara vid liv. Att vara aktiv och sysselsätta sig. Att ta livet av sig bör man akta sig för, och inte göra alls. Jag har aldrig funderat på att ta mitt egna liv. Det vore att hemskt svika andra och särskilt ens föräldrar som med möda satt en till detta liv. Det enda liv man fått. Det är tragiskt när föräldrar får vara med om att begrava sina barn. Under den levnadstid jag levt har det varit en del jag träffat eller hört talas om som tagit livet av sig. Det är inte bra tycker jag. Men jag har inte kunnat göra något åt det.  Det är svårt att veta att man inte kunde stoppa deras beslut hos de  som tog livet av sig. Om man ändå hade kunnat vara med där och sagt något som fick dem att ändra på sin inställning !? Var det så krasst att de tröttnat på detta liv, såg ingen annan utväg, önskade ha makt och kontroll över sitt egna öde, och helt enkelt valde att avsluta livet ?? En innerlig dödslängtan eller en trötthet på livet ?  Eller var det en impuls handling de inte valde och att deras lidande i själen var så stort att de inte stod ut längre med ovissheten och detta liv ? Jag kommer att tänka på Charles Baudelaire. Han föddes 1821 och dog 1867 endast 46 år gammal. Av syfilis tror man. Jag har hunnit bli 56 år och när livet för en tar slut vet man inte. Det gälller att uthärda ändå. Baudelaire tog inte sitt liv men han visste vad begreppet ovisshet innebar inför som han uttryckte det ’tidens fruktansvärda börda’. Det skrev han om i sin dikt Berusa er. Sedan kommer en dos skuldkänslor in. Vad gjorde vi för fel ? Hade vi kunnat göra något annorlunda i vår relation till dem för att de skulle ha ändrat på sitt beslut ? Ta inte ditt liv. Det finns stöd och hjälp att få. Det är bättre att uthärda detta liv levandes hur svårt det än kan tyckas vara.

20190811

Taleptox

<+>

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Det som är gemensamt

Att hitta det som vi människor har gemensamt är sannerligen inget enkelt ämne. Det är mycket som är svårt med det. Mitt i all den flora och mångtydighet av etniska och kulturella olikheter, splittring, olika åsikter,  olika historiesyn och världsbilder, olika uppfattning om vad som är bra respektive dåliga värden, Olika smak. Och sannolikt är det så att om man anstränger sig och tänker efter en del går det att komma fram till att vi både har sånt som vi har gemensamt men också en del vi inte har gemensamt. En kvinna sa åt mig en gång för några år sedan att ”vi har inget gemensamt”. Det var hennes uppfattning. Och i någon mening hade hon rätt sanningsmässigt. Vi tyckte olika. Jag ansåg att vi hade en del gemensamt och tyckte olika mot henne. Vad hade vi då gemensamt ? Några gemensamheter går sannolikt att finna om man ägnar sig åt att anstränga sig att tänka efter, vilket hon sannolikt inte gjorde när hon uttryckte sitt påstående och själv drog en förhastad slutsats: gemensamheter man kan föreställa sig att vi har är; varat, detta med att finnas till, att vara människa, gemensam släkt/anhörig, gemensamt intresse i form av musik, likadant medborgarskap, samma modersmål. Och det har vi gemensamt också att vi har sånt också som vi inte har gemensamt. Men på en del punkter hade hon sannolikt till viss del rätt, vi har också en del vi inte har gemensamt. Olika musiksmak, olika kön, bor i olika städer, olika världsbild, olika uppfattning om hur man bör bete sig mot andra. Etc. Om man anstränger sig något går det sannolikt hitta mer som man har gemensamt än tvärtom sånt som man inte har gemensamt.  Jag har funderat något den senaste tiden på en omständighet och skrev till en man för att uppmärksamma honom på det. Jag förväntar mig ej något gensvar utan det är mer för att reda ut en omständighet. ”Tycker inte du att du har gjort fel ?” sa en man åt mig en gång när han hade någon anklagelse att komma med mot mig, som han inte preciserade mer noggrant vad det handlade om. ”Jag har inte hittat på detta” sa jag då jag kände mig ifrågasatt och anklagad. Han svarade då att ”en sån skuld vet inte jag om jag vill leva med” och några år senare sa han ”Det är du” och syftade på att detta berodde på mig och han sa sedan också  ”då får det bli så” sa han och syftade på att det skulle ske en anmälan av mig till Polisen. Jag har inte hittat på detta med denna värld och hur den är funtad. Som Ni vet är jag troende och jag är av den uppfattningen att det var Gud som för mycket länge sedan skapade delar av innehållet i denna värld med ordet, språkena, kulturerna, och delar av våra föreställningar som vi har om världen i det kollektiva medvetna. Om han anser att allt detta beror på mig betyder inte det att han förkastar det förflutna och tron på Gud som en skapare ? Och skyller världens sätt att vara och situation på mig ? Hur kommer det sig ? Har jag hittat på detta innehåll i vår värld ? Är det inte så att denna värld är betydligt äldre än så ? Han som jobbar som arkeolog och sysslar med historia borde väl ha den insikten och veta det ? Jag föddes 1963 och var t.ex inte ens född när 2:andra världskriget tog slut 1945, och att världen är betydligt äldre än så. Har han någon kommentar på mitt brev går det bra att han hör av sig till mig på epost, annars räcker det med att han begrundar vad jag skrivit och att han tänker på det. Sommaren har varit innehållsrik och det har hänt mycket. Och det har skett förändringar och det är skillnad på livet idag mot i början av sommaren. Nu idag sitter jag och väntar här på morgonen på samtal från vårdcentralen efter kl 8 då jag beställt tid för råd. Jag har blivit sjuk med förkylning. jag har ådraget mig en förkylning med hosta och värk i leder och rygg.  Sannolikt och eventuellt för att jag hade 2 st fästingar på kroppen som jag plockade bort 1 i helgen och 1 för en vecka sedan.  I övrigt har jag hållit igång och sysselsatt mig med omskötsel av bostad och trädgård, åkt till dagverksamhet, vi har åkt på några utflykter till askersund, karlsborg och vitsand i tiveden bl.a. sedan har jag ägnat mig åt skönlitteratur och spelat gitarr en del. Till en annan gång, Ha det gott ,,,,

20190812

Taleptox

<+>

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om legitimt kränkande och störande

Order kränkande kommer från det tyska ordet krank som betyder dåligt, sjukt. Och är ett försvenskat ord som inlånats någon gång i tiden till det svenska språket. Om någon känner sig kränkt innebär inte det att den personen tycker att den utsatts för något dåligt eller sjukt och att vederbörande anser att den har förorättats ? Det finns med andra ord en känslomässig värdering inbakad i att känna sig kränkt. Vad är det som är kränkt ? Ens identitet ?  Ens högmod ? En känsla av att vara förmer och att det fått sig en törn ?  En känsla av att känna sig ifrågasatt ? Eller kanske t.o.m anklagad ? För mig framstår att känna sig kränkt som en oerhört laddad irrationell känsla som jag har svårt att relatera till. Jag förstår mig inte helt enkelt på den känslan som något rationellt beteende. Och kanske saknar jag en dos irrationalitet i mig och är alltför rationellt lagd som människa ? Jag vill inte påstå att jag har varit förskonad från kränkningar och störningar i mitt liv. Jag har sannerligen fått min beskärda del av sånt också särskilt förr om åren när jag var yngre. Jag utsattes nämeligen för systematiska kränkningar och störningar i barn och ungdomen. Jag hade en svår barndom. Jag är helt sönderborrad i tänderna med amalgamlagningar från 3 års ålder långt in i sena tonåren i både barn och vuxentänder. Jag tror jag idag har ca 20 lagningar i tänderna. Och allt det borrande med bedövningssprutor i tänderna jag utsattes för de första 20 åren i mitt liv kan sannolikt liknas vid kränkningar och ett störande beteende. Jag har också tror jag idag uppskattningsvis fått ca 100 sprutor hos tandläkare och i sjukvård genom årens lopp. Hos tandläkare och i sjukvård utsätts en del i vår tid från unga år för systematiskt legitim kränkning och störning. Jag har med åren blivit ganska tålig och resistent mot kränkningar och störning av olika sort. Och det är därför mycket svårt att jag blir kränkt eller störd.  Detta med anledning av sikte på en förbättrad tandhälsa och friskare människor. Och detta tack vare tålmodigt jobbande tandläkare och en magnifik sjukvård.

20190808

Taleptox

<+>

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det egna valet

Om det rör sig om vuxna människor. Vi människor väljer inte till vilka vi föds och var. Det är alltid vuxenvärlden som väljer om de vill skaffa barn eller inte.  Vuxna människor väljer vad de gör, tycker och tänker. Den frihet vi har som vuxna människor är ett eget val. Väljer en vuxen människa att handla i strid med hur samhället uppfattar det som acceptabelt begränsas  friheten oftast. Barn gör oftast inte som vuxna gjort eller vill, de väljer inte sitt beteende på likadant sätt som vuxna, förrens de blir vuxna, det är skillnad i abstrakt tänkande i rum och tid mellan barn och vuxna, de föredrar att gå sin egen väg, när de själva blir vuxna upptäcker de att de blivit likadana som de uppfattade de vuxna som att ha varit en gång. Men det har vi människor oerhört svårt att bekänna. Att bli äldre innebär oftast att minnen från förr gör sig påminda och att sentimentaliteten växer sig mer påtaglig. Det finns alltid någon människa som drar upp gamla händelser från förr i det förflutna och påminner oss. Det är därför äldre människor pratar så mycket om det förflutna och de minnen de bär med sig. För framtiden ter sig för en människa på ålderdomen som avslutad och den närstående döden närmar sig. Det blir för en del människor på äldre dagar extra viktigt att hålla dessa minnen vid liv. Allt som jag skriver är nödvändigtvis inte sant för alla människor. Men det är sant för mig ur min synvinkel. Det är mitt egna val jag väljer att tycka så. Människor tänker oerhört olika. Och en del kan tänkas tycka annorlunda än vad jag gör. Det är okej ändå och gör inget. Det är, om det är vuxna människor, deras egna val.  Livet är vad vi väljer att göra det till inom en begränsad ram. Hur gör vi med sånt vi inte kan välja ? som t.e.x att födas till denna jord ? eller sitt utseende ? eller i vilket land man är född ?Eller att en annan vuxen människa har valt bort en själv ?  Och det vi inte kan välja – går det att leva på ändå och välja bort sånt som inte går att välja ? Valfriheten att välja med omsorg vad jag gör och inte gör ter sig som mer och mer viktig ju äldre jag blivit. Men vi människor har bara ett liv var och i varje ögonblick kan vi bara göra ett val och hur ska man veta vilket val som är mest rätt att göra? Det är det som är det egna valet.

20190806

Taleptox

<+>

Tillägg; Tack för den konstruktiva kritik som inkommit på texten. Jag korrigerar mig. Det är sannolikt ett sorts val det också som ett barn gör. Ur vuxnas perspektiv. Jag tror det är skillnad på vuxnas sätt att resonera och barns. Och hur åldringar tänker t.e.x. Vi förändras genom livet. Det var det jag menade med texten. Det är skillnad i abstrakt tänkande i rum och tid, på ett riktigt ungt barn säg i 2-3 års åldern och vuxna. Åtminstone var det så för mig. Att det skett förändringar och är skillnader på sätt att resonera som vuxen och när jag var barn. utan att generalisera kan det sannolikt vara olika för olika barn. En del är brådmogna tidigt medans andra utvecklas senare i sina tankegångar. Att välja tror jag som en medveten tanke kommer senare i ungdomen och i vuxenvärlden. Det finns mycket forskat i ett ämne inom t.e.x psykologi. Och av det jag läst gör man skillnad på barns tänkande och vuxnas. 

20190809

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Manylfie

Manylfie=selfie med foto på flera personer t.ex. i grupp

Manylfie = gruppselfie, groupselfie , many people in photo

Publicerat i Polygrafiska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar