Olika Perspektiv

Jag vänder tillbaka. Olika perspektiv konfronterar oss med vem vi är i våra relationer. När man var ung vände man sig framåt I hopp om att kunna bli någon. Och åstadkomma något för andra och sig själv i en avlägsen framtid. Förut ville jag hinna med att åstadkomma något av betydelse. En ungdomlig villfarelse planterades in i framtiden. Numera minns jag inte vad det var. Det är sån skillnad mot förr på tiden och att vara ung och äldre och att bli gammal. När man är äldre, och de som blivit gamla, vänder man sig tillbaka. Framtiden är då för de andra. Och letar med egen fri vilja efter det som varit i minnen från förr. När Jag blivit äldre vänder jag mig bakåt till det förflutna. Det som hänt går inte att ändra på. Som en del säger – gjort är gjort. Utan att det förfalskas och tynar bort. Det vi glömt har ändå hänt. Men det går att vända sig tillbaka till det förflutna och ångra det man gjort. För att förändra sig. Men mina minnen sviker mig. Framtidens intresse har blivit mindre och mindre intressant. För varje år som gått när jag blivit äldre. Det går inte att vända tillbaka, utan att allt försvinner bort mer och mer. Och minskar och tynar bort  i en framtida betydelse.

 

20200406

Taleptox

<+>

 

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , | Lämna en kommentar

På en gata en dag i en stad

Varje historia bär på flera mångtydiga bottnar och sidor. Vid ett hus på en gata tittar en man ut genom ett fönster. Han ser en man komma gående på gatan mot hans hus. Måtte han inte komma hit tänker mannen. Jag vill bara vara ifred idag. En man han inte träffat på 10 år förut knackar på ytterdörren. ”Känner du inte igen mig?” frågar den besökande mannen. ”Skyll dig själv” säger anklagande en man när han öppnar dörren till den anklagade och hånler sedan. Är det hybris att tro att andra förföljer en människa? Frågar han sedan. ”Du känner dig förföljd” frågar han sedan mannen. ”Varför tror en människa, om det inte rör sig om, Egen inbillan, att en människa känner sig förföljd?” Frågar en man honom sedan. ”Du får inte tro att det har med dig att göra!?” säger en man, och säger sedan att han tror det beror på honom. Hur mycket av ytliga bedömningar klarar en Människa av att bära på i vardagen? Förhastade slutsatser en människa drar. Den sedan får äta upp i efterhand pockar på. Bättre är att vara försiktig i sin bedömning. Än att förhastat utan bevis anta att andra är på ett visst sätt. Många är frågor och få är svar hos en människa Som längtar efter djupsinniga och komplexa tankar. Vid det första ögonblicket uppstår det en undran? Är en människa likadan som en själv, eller är vi Så olika som vi kan ha av egen inbillan föreställt oss? Är vi mer lika varandra i vårt inre än olika till det yttre? Vad har de att säga till varandra såhär efter 10 års frånvaro? ”Har vi träffats förut i det verkliga livet?” frågar han. ”Det har vi aldrig gjort och det kommer vi aldrig att göra!” Säger en man förnekande och ser till att konversationen tar slut. ”Jag ska anmäla dig och jag kommer göra det igen om du kommer hit igen” säger mannen och stänger ytterdörren med en smäll. Den besökande mannen blir ledsen och vänder på klacken och går därifrån för att inte komma tillbaka. ”Men vi träffades nu” tänker han, och ”Vad mer har vi att säga varandra efter detta?” undrar den som gått hem till en man. Den uppsökande mannen hamnar senare i en svår situation hos en domare med anledning av en anmälan. ”Du har en egen fri vilja att låta bli att uppsöka andra. Vad hade du förväntat dig skulle hända om du letade reda på andra i deras hem?” Menade en domare senare på Till den åtalade som sökt reda på en man i hans hem och blivit utsatt för anmälan och ytlighet. ”Han ville bara vara ifred utan besökare.” säger sedan domaren. ”Hur skulle jag veta det?” säger mannen. ”Sånt är svårt att veta. Men likväl är det din plikt att känna till sånt. Du kunde ha hört av dig till honom i förväg istället” säger domaren urskuldande. ”Nu vet du till nästa gång” avslutar domaren samtalet. ”I vår tid härskar inte den fria viljan längre utan Egen inbillan och att man ska skylla sig själv” Säger en man som blivit ytligt bedömd av egen inbillan och anklagad för att skylla ifrån sig och förfölja andra. ”Du skyller ifrån dig” sa en annan man 4 år senare till den anklagade. ”Jag stannar hemma i år.” säger den anklagade mannen av fri vilja som utsatts för anmälan, föreställningar och egen inbillan år efter år. ”Sköt ditt så sköter jag mitt” säger den anklagande mannen 4 år senare till honom. ”Jag stannar ändå hemma i år. Det blir bäst så. Innan jag bryter samman helt och hållet” säger den anklagade och åtalade mannen.

 

 

20200405

Taleptox

<+>

 

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Den genialiske dåren

Jag blev för 8 år sedan kallad dåre, idiot, etc. av några på Flashback. Fast jag är ingenjör och författare samt gitarrist med några funktionshinder. Dåre är ett mycket gammalt begrepp som inte används i psykologiska och medicinska inom t.ex. sjukvård omständigheter så mycket längre. Enligt information i Wikipedia är det ett föråldrat begrepp som slutade användas inom sjukvård som epitet på sinnessjuka människor kring 1850. Ändock kan man höra och läsa om att ordet dåre används av en del ibland mindre belästa personer. Men det används än idag av inskränkta människor som pekar ut andra för att vara dårar till och med utan att de ens har träffats. Ibland grundat på falska rykten och bedrägligt förtal. Och ibland grundat på att en människa anses ha gjort något klandervärt och tokigt. Den mytomaniska kulturen med spridande av desinformation breder verkligen ut sig i våra dagar. Jag tänker också på August Strindbergs roman med den briljanta ironiska titeln ’En dåres försvarstal’ som utkom skriven på franska 1887–1888.  I mitt fall räckte det med för att bli kallad dåre av några för mig okända personer jag inte ens träffat att jag suttit hemma i min bostad vid ett skrivbord och dator och skickat några sketna brev och epost till en del personer som själva skickat brev, epost eller sms till mig innan det. Och genast var den bedrägliga psykologiska cirkusen igång med inbillan, anmälningar och åtal samt dömande. Med människor som kontaktade psykvård och Polis om mig. Trots att jag inte bett om det. Vilket numera finns väl dokumenterat i olika arkiv och journaler.  Detta var mer än 10 år sedan och sedan dess har både världen och jag förändrats. Människor har fördomar och en del är hänsynslösa i sina bedömningar av andra vare sig vi försöker sköta oss eller att begränsa deras inflytande eller inte. Eller slutar att använda ett begrepp som dåre inom sjukvård som anses vara förlegat. Andra har också utnämnt mig till att vara ett geni på olika ämnen. Och jag har hört talas om andra som blivit utnämnda till att vara genier. Vilket skedde redan under skoltiden. Då jag helt felaktigt ansågs vara en förfördelad elitist av några som då vid den tidpunkten ansåg att det var rättfärdigt att bestraffa mig av den anledningen. Om det nu verkligen i dessa dagar som är nu finns några som med rätta kan kallas dårar eller genier? Så medvetna och ödmjuka vi har blivit av all kunskapsinhämtning i skolgång, erfarenhet av mänskliga kontakter och allt det som hänt i det förflutna. Men i mitt fall skulle det sannolikt vara rätt och sant att jag ligger i jämlikhetens tecken någonstans mellan geni och dåre. Och den genialiske dåren är enbart ett inbillat fenomen ifrån det förflutna som inte längre existerar lika mycket som förr samt ett tema ifrån den fiktiva filmens värld. Inbillnings fenomenet Den genialiske dåren har sett sina bästa dagar och kommer sannolikt att förpassas till historiens baksida om man ska tro på de som vet bäst på t.ex. myndigheter.

 

20200401

Taleptox

<+>

 

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Mångtydiga bedömningar och en hjälp mot ångest

Hur kommer det sig att det finns människor som bedömer andra utifrån ur den andres perspektiv felaktig definition? Hur kommer det sig att felutpekningar existerar? Jag tror att det är sannolikt att en faktor som spelar in i felaktiga bedömningar grundar sig på en brist hos den som gör bedömningen. En brist i kännedom om den andre människan. Kanske känner denne som gör en felaktig bedömning inte till den andres riktiga namn och yrkesidentitet? De känner inte varandra helt enkelt. De är som främlingar för varandra.  Det finns människor vars illusioner får sig en törn och brister och det leder till att de tar till våld och vill hämnas på omvärlden. Oavsett vem som drabbas av deras handlings agerande. En man som heter Milan Kundera skrev något ungefär i stil med att det är lite väl heroiskt att behöva leva helt ensamen inför en mångtydig värld. Men stämmer det? Och hur är det för människor som inte är hjältar som lever helt ensamma? Verkligheten är mångtydig och ur ensamhet inför den och det föds oro och svårigheter att handskas med tillvaron och livet. Är det inte ur det tillståndet som en människa kan få ångest? Jag har inte haft ångest någon gång men kan föreställa mig vad det innebär. Efter att ha läst om människor som beskrivit sin ångest inför verkligheten och livet. Än så länge har jag klarat mig från att ha hamnat i detta smärtsamma tillstånd som heter ångest. Är inte ångest en väldigt irrationell känsla en människa hamnar i? En tankarnas ofullständighet där en människa famlar omkring i det mångtydiga mörkret utan fasta punkter i tillvaron? Mot ångest och ensamhet finns det ett bra recept – fasta dagliga rutiner med rikliga måltider och drickande av vatten. Samt läsning av böcker för att vidga och nyansera sina vyer med tankegångar från andra människor. Jag säger inte att detta är en absolut lösning på problem med ångest och ensamhet – men det är en god hjälp på vägen. Annat man kan göra är att skriva dagbok för att skriva av sig sina känslor och uppfattning. Att sysselsätta sig och vara aktiv gärna med idrott eller konstnärliga aktiviteter brukar avhjälpa oros och ångestkänslor. Det kan leda till en förändring och utveckling. Intressant brukar vara att sedan gå tillbaka och läsa vad man skrivit i sin dagbok i ett senare läge, vilket brukar kunna skapa en distans till det tillstånd man befann sig i i det förflutna.

 

20200330

Taleptox

<+>

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Spegelvärld, upprepning och förändring

Jag har blivit immun mot det som Milan Kundera skrev om i sin roman Livet är någonannanstans att en poet lever i en spegelvärld som denne försöker fly ifrån. Jag lever inte i en spegelvärld. Utan jag lever i en värld som är svårgripbar, mångtydig, relativ och full av oliktänkande människor. Han menade på i sin roman som heter Livet är någonannanstans  att detta skulle vara ett signum för en poet!? Att denne befinner sig i en värld full av speglar. Men stämmer det verkligen ? Kan man inte föreställa sig att vi lever i en värld som inte bygger på spegelfenomenet ? Att man med ökad medvetenhet och ökad ålder om andras oliktänkande ser andra som de är istället för att se sig själv i dem ? Något av det svåraste som finns är att se sig själv och betrakta sitt eget beteende. De som propagerar mycket om att vi borde rannsaka oss själva mer än vad vi gör idag som om det skulle vara en lösning på att våra relationer skulle bli bättre, har anser jag missat en väsentlig del i detta. Vi människor ser andra före vi ser oss själva. Vilket försvårar för vår självrannsakan att bli bättre på det. Men de som menar på som ett ideal de har att vi bör rannsaka oss själva menar sannolikt bara att vi bör vara mer ödmjuka mot oss själva och andra än vad vi är ibland. Något annat Milan Kundera skrivit i sin essä Romankonsten var att revolutionen vill inte bli studerad och observerad utan den vill att allt ska smälta samman med den. Vilket låter sannolikt. Och i det tror jag han hade rätt. Jag har noterat att en del tror att historien upprepar sig också i vår tid. Men stämmer det verkligen ? Medans andra menar på att det sker en ständig förändring. Det beror sannolikt på vilka detaljer och fenomen vi har med i bedömningen för om något upprepar sig eller förändras. Vi människor förändras med ökad ålder. Både kroppsligt men också psykiskt eller själsligt. Vi är inte desamma och tänker inte likadant hela livet ut senare i livet som vi gjorde i barndomen eller ungdomen. Med förändrade erfarenheter av livet förändras också vi. Det finns andra evidens för att historien inte upprepar sig också. Om man har läst en del historia och de skillnader det är på idag mot förr och allt det som hänt bakåt i tiden vill jag påstå att man ganska sannolikt och relativt säkert kan dra slutsats att det skett ständiga förändringar till idag mot förr i tiden.

 

20200319

Taleptox

<+>

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Tillvarons komplexa mångtydighet exemplifierad

Detta är bara några funderingar jag haft som jag skapat vid en stund av förtvivlan. Jag har ibland svårighet att hantera mina nerver. Och det är till det förflutna mina tankar går denna stund. En kvinna och arbetskollega på ett vikariat jag var på sa åt mig för en 20 år sedan ”Du är ett offer i en kamp mellan två sidor. Det finns mycket jag kan berätta om det”. En annan kvinna som jobbade som personalare frågade mig på en anställningsintervju på ett sjukhus för en tjänst jag sökt som it tekniker ”Undrar vad dina tidigare arbetsgivare säger om dig?”. Hon hade gjort bakgrundskontroll framgick det av hennes påstående och hon insinuerade att det fanns något negativt och dåligt för mig sagt om mig. Jag fick inte jobbet och åter var jag arbetssökande på den tiden. Men var det felaktigt det de sagt om och till mig ? Hur mycket av det som sagts om mig var påhittat förtal ? Var inte det en annan människas sanning om mig ? Och inte min sanning ? Det kanske kan ha varit så att våra sanningar om varann inte korrelerade och stämde överens? Vem hade rätt och vem hade fel ? Vad var bra och vad var dåligt ? Det var en mångtydig uppfattning från olika individer. Hur mycket av det vi tror om varann är inbillning och illusioner ? Hur många sidor av verkligheten och tillvaron finns det egentligen ? Finns det inte fler än två sidor ? Och är det verkligen en kamp? Med en uppsjö av trosåskådningar, religioner och förgreningar av olika världsåskådning? Vi lever i en mångtydig värld och svårighet att hålla kompass för sina beslut och det man ska tro på är många. Det är mycket som är svårt i dagens värld. Och såklart går det att ha rätt likaväl som fel i sin tolkning och analys av tillvaron och världen och andra människor och för att inte glömma den, dikten och skönlitteraturen. Ett misstag utesluter inte att det ändå finns en rättighet. Något som är rätt kan ändå vara dåligt samtidigt som det kan vara bra och något felaktigt kan vara bra likaväl som det är dåligt. Helt och hållet beroende på olika människor som fattar beslut utifrån olika perspektiv och olika referenser för värdegrund och beslut. För att referera till författaren Hermann Broch och hans uppfattning att tillvaron består av en uppsjö av olika värdessystem. Vad var författarens verkliga avsikt med sitt diktande? Ingen har väl uttryckt det mer träffande och rätt än författaren Franz Kafka som skrev ”Att rätt förstå en sak och samtidigt missuppfatta den utesluter inte helt vartannat!”. Men för den som inte tror på det kan det vara fel. Han snuddade något vid tillvarons komplexa mångtydighet exemplifierad.

 

20200306

Taleptox

<+>

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om Identitet och det mänskliga varat

”Och vem är du?” frågade en kvinna i medelåldern mig för något år sedan bakom glasrutan till en kassa på en vårdcentral. Jag hade tagit en nummerlapp och snällt väntat på min tur. Jag skulle anmäla mig för provtagning inför ett läkarbesök. Det fanns en kallelse utskickad från en sjukvårdsinrättning med ett inbokat besök för mig hos läkare. Antingen visste hon inte vem jag var och kände inte igen mig sedan tidigare, eller så kände hon igen mig men sa bara så för att driva med mig? Hon kanske bara försökte göra sitt jobb? Det satt en skylt på glasrutan till kassan att man skulle visa vem man är och legitimera sig. Jag sa inget utan tog istället fram min plånbok och överlämnade mitt foto id körkort. Ja – jag har körkort. Men jag har ingen bil. Det var beviset – foto id:et – på vem jag var just då för stunden i alla fall. Utseende på fotografi på foto id förändras med åren när man blir äldre. Och man byter leg ett antal gånger under ett liv. Men ens födelse och personnummer är desamma livet ut. Hur bevisar man vem man är för en människa som inte känner igen en? Sitt utseende, sina kläder,  sina tankar och åsikter, sin utbildning, sin yrkeskategori, sitt foto id? Hur går det för en människa som saknar bevis på sin identitet? Genom att prata om sig själv men tänka på andra ? Detta har blivit en företeelse som är mer vanlig idag än förr – Att bli tillfrågad om legitimation. Vilket man blir på många ställen i vårat samhälle. Jag själv brukar vanligtvis inte fråga andra om legitimation när jag möter dem. Har en del människor behörighet att fråga om leg men andra inte? Jag ser vilka de är utan att be om leg. Men hur mycket vet man om andra egentligen? Och vet man mer om andra om man sett deras legitimation? Vad händer med en människa som inte berättar något om sig själv? Jag frågade en gång en handläggare på en myndighet om legitimation, men hon sa nej. Hon önskade inte bli identifierad. Hon var sannolikt bara rädd för att bli igenkänd. Men hon hade själv bett om leg av mig. Vid flera tillfällen. En annan myndighetsperson som var hem till mig frågade inte ens efter leg. Han sa att dom kände igen mig. Detta är ett mångtydigt fenomen. Det handlar ytterst om maktutövning mot enskild person. Och den enskilde individen är som mest utsatt i sitt hem. Fast det är där vi vill vara som mest trygga och hemmastadda. I hemmet med mat och sovplats för natten. Det händer en del som är svårt att förstå sig på. Det senaste coronaviruset som det handlat mycket om i media den senaste tiden har gjort mig skräckslagen och paralyserad. En australiensisk dokumentär om coronaviruset på SVT påminde oss om detta. Det påminner en om sin och ens dödlighet i det mänskliga varat. Och jag tänker på de som drabbats av detta. Idag är det ungefär 3000 människor som dött i världen rapporterar media, men flest i Kina, med anledning av tror man detta virus. Några menar på att viruset kommer ifrån fladdermös från en matmarknad, medans andra spekulerar i om viruset kommit ifrån ett laboratorium skapat av mänsklig hand? För att prata allvar om något hemskt. Det gäller att hålla fokus på det mänskliga varat och livet. För ett tryggt och säkert liv. Jag lever idag ett lugnt och prosaiskt liv. Men förut när jag var yngre genomled jag ett antal ungdomliga förvillelser, som smärtsamt finns bevarade i min minnesbank, jag var yngre då, som jag tack och lov har vuxit ifrån.

 

20200302

Taleptox

<+>

 

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar