Stunder som kommer tillbaka

Sedan kameran uppfanns i slutet av 1800 talet och bilden och videofilmen med har människan skaffat sig ett sätt att fånga ögonblicket i stunden, för att kunna bevara det till eftervärlden. Om inte bilder och filmer raderas förståss, kommer de som lever i framtiden kunna se hur de som levde på 1900 talet hade det. Och varför skulle någon vilja radera bilder och filmer ? När de utgör ett bevis för hur vilka det var som levde en gång i tiden? Ja men det finns faktiskt människor som tror att det är något sorts straff av en människa att göra den bortglömd. Hur kommer det sig ? Är det verkligen något eftersträvansvärt att vilja bli ihågkommen ? Och för vad ?  Och finns det människor som önskar att de ska glömmas bort ? Detta är en stor skillnad och väsentlig förändring mot förr och den har fått en enorm betydelse för förändringar i människors psyken under 1900 talet. Men det finns människor som levt hela sitt liv utan att vetat att de blev filmade varje dag. Visserligen avbildade människor andra och verkligheten förr i tiden också, men inte på samma sätt som är möjligt idag i vår tid. Och det kommer sannolikt att fortsätta med en utveckling på detta område. Själen lever vidare i det som vi gör i det här livet i livet därefteråt. Det vi lämnar efter oss är vad som blir kvar av oss när vi går bort och dör. Våra eftermälen. I livet därefteråt. Om en människa glöms bort är det då dennes eftermäle ?  Den bortglömda själen !? Varför önskar en del människor att andra människor ska bli bortglömda ? Tror dom att det rör sig om ett sorts straff att göra en människa bortglömd ? Vad vill du bli ihågkommen för ? Har du funderat på det själv ? I de stunder som kommer tillbaka för eftervärlden. Lever själen vidare för eftervärlden.

 

20200209

Taleptox

<+>

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

I dödens värld

Vi hade jobbat på samma ställe i kommunens hemtjänst som fattiga vårdbiträden. Han ansåg att jag var galen och behövde mer mediciner. ”Fyll gärna på med mer” skrev han i en kommentar på internet. Och han hade uttryck sitt omdöme om mig och åsikten ”Hoppas han blir avskedad från sitt jobb” hade han ansett en gång i tiden. Vi hade inte setts på 25 år. Och jag hade glömt bort vad som hänt. Men blev påmind av en rättvisetänkande kvinna som längtade efter att sanningen om andra människor kom fram. För att kunna hämnas på dem i efterhand. Han hade bestämt sig och inget i hans värld kunde ändra på det sa han. ”Det är ett förutsägningslöst ifrågasättande av förutsättningarna som gäller” sa han. ”Men”, sa jag, ”det betyder ju att man inte kan uttala sig om något överhuvudtaget utan att ha fel!?” och jag fortsatte ”Ingen människa väljer ju vem eller var den föds till” . Jag fortsatte ”som du resonerar spelar det ingen roll hur man gör, det blir personangrepp och påhopp hur man än beter sig!?” ”Det stämmer” sa han. ”Det har du rätt i”. ”Hur klarar du av att leva upp till dina egna åsikter?” frågade jag vidare. Han hade jämfört mig med Don Quijote och några andra litterära karaktärer han läst om i böckerna värld. ”När människor upptäcker hur det är vänder opionen” sa han . ”Gör det?” sa jag. ”Jag vill inte fortsätta jobba i hemtjänsten” sa han sedan , ”det är så dålig ordning där. där råder dödens värld”. ”Gör det?” sa jag. ”Man blir så sentimental på äldre dagar i ålderdomen” fortsatte han. ”Men jag har åtminstone utfört något nyttigt och bidraget till samhällsinsats med mitt jobb” sa han. ”Medans för din del är det nog slutdiskuterat nu” sa han. Och jag vände mig bakåt i tiden och tänkte på allt det som hänt i vår värld enbart de senaste 100 åren. Och vad vi hade gemensamt han och jag ? Jag var på något sätt utdömd redan innan vi knappt påbörjat och fortsatt vår dialog. Fanns det något jag kunde säga som skulle få honom att ändra på sitt omdöme och inställning till vår relation? Jag tänkte på hans uttalande om att dödens värld rådde i hemtjänsten bland äldre och de långa liv de levt de som var äldre och hade hemtjänst med allt vad det innebar av glädjeämnen, sorger, besvär och lycklighet över att vara vid liv. Efter döden kommer ett annat liv. I livet efter döden.

20200209

Taleptox

<+>

Publicerat i Spetsfundiga Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

En röst var

Jag skriver texter och bildar ord få har tid att läsa. Istället lägger de sin tid på att bry sig mer om andra människor, sig själva, sitt jobb, sin karriär, och sin familj. Varje människa går omkring i sin egna värld i sina egna tankar. Den inre världen och verkligheten där utanför. Jag styr min egen tillvaro. Jag väljer mina val vad jag gör. Inga andra människor styr mitt liv. Jag styr själv mitt liv. Jag har kommit därhän i utveckling av mina tankar att jag insett att vi människor styr våra egna liv och de val vi gör, och att maktlöshet betyder att man tror att man låter andra människor styra ens val och gärningar. En vilja till makt föds ur identitet och en känsla av maktlöshet. Men de val vi människor gör är våra egna och ingen annans. Men när vi agerar är vi oss själva närmast och vi är själva ansvariga för vår uppfattning av de val och beslut vi fattar. Det finns människor som tror att det är deras uppgift i världen att enväldigt med övermakt bestämma över andra människors val. Men det är sån skillnad med det under t.ex. 1900 talet sedan allmän rösträtt för både män och kvinnor och demokrati infördes. Sedan dess är vi inte längre slavar åt en enväldig övermakt. Det fanns slavar och trälar en gång i tiden också i vårat land sverige. Utan vi är män och kvinnor som vuxna myndiga människor och individer med och bestämmer med en röst var om vilka som skall fatta beslut om hur vårat samhälle ska se ut.  Det kan vara så att jag kanske har fel om detta ämne? Men jag hoppas du tycker jag har rätt i det.  Och någon människa kan det finnas som inte håller med mig i mitt resonemang. Och har invändning om att denne tycker att det jag skriver är irrelevant. Och har en invändning och ifrågasätter det. Men vad gör väl det ? Det gör ingenting. Det är den människans egna individuella val med sin fria vilja. Vad har denne att säga istället då ? Om den inte har något att säga eller skriva  istället innebär inte det att denne bara har tomhet att sätta i dess ställe ? Hurdant samhälle får vi om tomheten får regera ? Nej, demokrati ska det vara där var och en vuxen myndig människa har en egen röst att välja med.

20200207

Taleptox

<+>

Publicerat i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Överlevandets estetik

Jag var inte ens född när andra världskriget slutade och flera koncentrationsläger befriades 1945. I officiell historieskrivning påstås det att det dog 50 miljoner människor som en följd av kriget. Värst ska Ryssland ha drabbats enligt officiell statistik. Jag har funderat på hur snabbt de som överlevde måste ha varit med och byggt upp delar av Europa igen följande år efter 1945 och en bit in på 1960 talet. Flera delar av Europa blev sönderbombat under andra världskriget. Jag tänker på dem som inte överlevde idag en dag som detta då det är förintelsens minnesdag den 27 januari 2020. Det finns de som inte blir 5 år ens. Eller ens klarar sig undan födseln. Det är smärtsamt att tänka på de som inte överlever. De som inte får möjlighet att erfara att bli vuxna. Men i våra minnen  kan de som inte överlevde och gick bort vid tidig ålder i unga år finnas kvar och bli gamla på det sättet. Vi får inte glömma bort dem som inte överlevde. Ontologisk kollektiv Skuld sitter djupt rotad i vår kultur. Hur ska vi kunna leva med detta och klara av att hantera den ontologiska skuld det innebär med att ha kunskap om att det finns de som inte har överlevt? Att det för mer än 75 år sedan fanns de som hade som mål att med vilja och handlingskraft bearbeta, vräka, och utrota politiska motståndare, handikappade, judar, romer, och andra? Deras oförmåga att klara av att leva med oliktänkande!? Jag tänker på det sköna och vackra i att vara medveten om att ha överlevt sitt egna förflutna och andras åtgärds handlingar. Jag är också en överlevare. Än så länge. Av något outgrundligt skäl har jag överlevt de år jag varit vid liv trots att jag inte ens var född när förintelsen inträffade. Jag har överlevt mig själv idag i snart 57 år. Jag överlevde befruktningen. Jag överlevde 9 månader i min mammas mage. Livet kan vara ett mirakel. Att man överhuvudtaget finns till!? Jag överlevde födseln. Jag överlevde de första svåra åren med flera barnsjukdomar, och en operation vid 1 års ålder, och jag överlevde fram till 3 års ålder. Då andra svårigheter började. Jag överlevde 14 år av besök hos tandläkare under 60 och 70 tal från 3 års ålder till ungfär 20 års åldern. Jag överlevde ungefär 20-25 st sprutor med bedövningsmedel hos tandläkare under ungdomen och vuxen ålder. Jag överlevde en smäll och slag på munnen och huvudet från en vuxen och en knytnäve vid 6 års ålder. Jag överlevde ett slag på munnen i 13 års ålder. Det var bara några tänder som gick av och ramlade ur munnen!? Men jag överlevde. Livet är hårt sa en man till mig när jag pratade om detta. Det var vad han hade kommit på. Han kanske inte orkade höra på min berättelse eller också hade han bara en dålig dag? Annat jag överlevde var ett mordförsök vid 16 års ålder, då jag blev svårt skuren med en kniv av en för mig än idag okänd person. Jag har blivit misshandlad flera gånger i vuxen ålder med slag mot huvud och mage som jag överlevt. Jag är inte förtjust i kampsporter med inslag av våld. Men jag har också överlevt slag och sparkar. Jag har överlevt 75 sprutor i sjukvården i vuxen ålder. Jag har överlevt 28 år av arbete och 4 år av studier. Arbete befriar stod det på skylten vid koncentrationsläger. Men arbete befriar det ? Och för vem befriar det ? Jag har överlevt 2 svåra bilolyckor. Jag har överlevt 7 år av att ha varit förtidspensionerad pensionär. Jag har överlevt en vräkning från en bostad. Jag har överlevt att ha varit hemlös i 6 månader. Jag har överlevt en del härliga familjegräl i vår familj. Jag har blivit felaktigt utpekad och bedömd och kallad, med symboliskt tänkande för att vara både nazist, kommunist, jude, elitist,  kriminell, icke-kriminell, idiot, dåre, smart, dum, mentalsjuk, störd, etc. Trots det har jag överlevt. Jag har än idag inte en aning om vad som egentligen hände vid dessa försök och varför, och vad jag gjort dem som försökt åtgärda mig? Om de ens själva är insatta i och medvetna om hur de resonerat och tänkt? Men överlevt har jag gjort. Det finns något vackert och skönt mitt i allt lidande med att ha överlevt, som en empatisk hyllning till livets helighet. Det är det som är överlevandets estetik.

 

20200127

Taleptox

<+>

Publicerat i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Om läsning av böcker och texter

Jag har ställt mig frågan varför man läser böcker och texter som t.e.x romaner, noveller, essäer, poesi, eller vetenskapliga avhandlingar? Vid en diskussion jag haft med 2 olika personer om detta ämne hade de 2 olika uppfattningar; den ene menade på att det är för att bli medveten man läser litteratur. Den andre menade på att man läser böcker för att verkligheten är så tråkig. De två hade helt olika syn på detta. Den förstes skäl kan man säga var mer konstruktiv och realistisk. Medans den andres anledning till att han läste böcker var en mer cynisk och romantisk anledning. En författare som heter Milan Kundera tror jag skrev något ungefär i stil med  i en essä som heter Romankonsten (1986) från 1988 i svensk översättning  att den moral en bok har att förhålla sig till är att den ska hitta och upptäcka nya verklighetssammanhang och bidra med kunskap. Hermann Broch den österrikiske författaren skrev 1951 om att ana nya verklighetssammanhang. En annan författare som skrev om detta ämne litteraturens mening var Cervantes i romanen Don Quijote. I dess förord skrev han om hur han såg på mening och betydelse av litteratur i t.ex en roman. Vad är då meningen med att läsa böcker och texter ? Ett förmedlande av kunskaper, för att kunna bli medveten om människors olika sätt att tänka, upptäcka nya verklighetssammanhang, spegla en läsares identifikationsmöjlighet, vara en identifikation för läsare, roa läsare med berättelse, utveckla ny stil och genre ? Jag tror att en viktig anledning till att man ska skriva och läsa böcker är för att bidra med nyanserad och utvecklande syn på olika ämnen. För att utveckla sin tankeverksamhet och bidra med en utvecklande syn. Jag tänker ständigt på risken att andra kan använda sig av det jag skrivit på ett sätt som inte jag avsåg. Hur ska man kunna förebygga mot att andra tolkar in något helt annat i den text eller bok man skrivit eller läst ? För att kunna behålla sin konstnärliga integritet som författare och läsare av böcker ? Den fria viljans rättighet att subjektivt kunna få tolka det man läser efter eget huvud? Hur andra tolkar en medans man är vid liv, är inget problem, då har man enligt vår fria vilja möjlighet att kommentera hur en annan person har tolkat en text man skrivit eller läst. Här ser jag konstruktiv kritik av texter och tolkningar som något oerhört viktigt. Det är svårare med tolkningar som görs av en författare som inte lever längre, då boken har lämnats åt sitt öde att själv stå för det som den beskriver.  Kan en text användas av andra i ett annat syfte som kan tolkas som dåligt som inte var författarens avsikt utan att man kan påverka det ?  Men man kan mycket väl låta bli att vara en bokmänniska och inte skriva eller läsa böcker och leva gott ändå. Det är ju möjligt att ha andra intressen här i livet också än just böcker och texter. Men det är något magiskt med att dyka ner i en bok och upptäcka just nya verklighetssammanhang.

 

20200125

Taleptox

<+>

 

 

Publicerat i Skönlitteraturens metodik, Svenska | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om missbruk och kritik av information och historia

I en dokumentär om tredje riket som heter Tredje rikets sista hemligheter påstås det i ett av avsnitten att en del människor under denna tidsperiod på 1920 och 30 tal och t.ex. Heinrich Himmler hade fått för sig att judar och kristna var skyldiga till de häxprocesser som inträffade under medeltiden.  Och den inkvisition som skedde en gång i tiden av den katolska kyrkan. Och att därför menade de på flera hundra år senare skulle de som hade den livsåskådningen bl.a. straffas och flyttas till koncentrationsläger och utrotas.  De som hade denna syn på historien samlade enligt dokumentär på sig dokument från det förflutna som samlades i ett arkiv för att ha bevis för att det var detta som skett. Och jag ställer mig frågande och ifrågasättande till denna metod de för mer än 75 år sedan anammade ? Jag har mycket frågetecken kring hur detta kunde bli möjligt ? Och vad för skyddsmekanismer vi har idag i vår tid till försvar för att det inte ska kunna hända igen att det sker folkmord och omfattande utrensningar av minoriteter och människor med en annorlunda tro och livsstil? Jag kommer att tänka på en litterär figur som heter Don Quijote ifrån romanen med samma namn från 1605, han som har svårt att skilja på sina fantasier och verkligheten och söker de skyldiga och sitt ideal för handlande i det förflutna i böcker han läst,  när jag tänker på det som Heinrich Himmler åstadkom med sin inskränkta och onyanserade människosyn. Utan historia är det svårt att förhålla sig till samtiden. Information och fakta om det förflutna har de, som skapade detta arkiv i syfte att ha bevis för att utföra folkmord och utrensningar, bevisat kan missbrukas. Vad jag menar på är att deras syn på det förflutna, medeltiden och inkvisitionen bygger  på en onyanserad och felaktig syn på det som hänt. Dels fanns det olika grenar och inriktningar av både judendom och kristendom under medeltiden. De dokument de grundade sin ideologiska och politiska handlings metod på saknade mer noggrann källkritik och gick ifrån ett induktivt tankesätt till att generalisera felaktigt om hela folkgrupper och andra i det förflutna men flera hundra år senare. Det var dessutom andra tider då på medeltiden och de som hade denna uppfattning under tidigt 1900 tal flera hundra år senare misstog sig på sanningen om det förflutna. Vad är förresten sant om medeltiden, häxprocesser, och inkvisitionen  som det finns mycket skrivet om i t.e.x historieskrivning ? Hur pass utbrett och omfattande var det på medeltiden ? Det var i hybris Heinrich Himmler och en del andra agerade mot en del judar och kristna och kyrkor men flera hundra år senare. Så har jag tolkat detta. Det är andra tider idag och det har skett mycket förändringar och tortyr och annat som man förknippar med häxprocesser och inkvisitionen har försvunnit och inträffar inte längre på likadant sätt. Dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. Och tortyr är förbjudet. Vad kan man då dra för slutsats av detta ? Att man ska vara noggrann med hur information i arkiv och historia brukas ? Jag inser hur viktigt det är med konstruktiv kritik av information i arkiv och historieskrivning. Jag vill uppmana läsare till att ha ett nyanserat och kritiskt förhållande till information och historia.

 

20200125

Taleptox

<+>

Publicerat i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sofokles lärdom

Jag sitter vid ett skrivbord med en dator och funderar på Sofokles som levde ungefär mellan 497–406 f.Kr. vad som hänt med Sofokles lärdom och det arv han lämnade efter sig i t.ex. dramat Kung Oidipus skrivet någon gång 421 f.Kr.? Sofokles levde i Grekland och skrev tror man 120 st. dramer. Men bara 7 finns bevarade och sparade enligt uppgift i Wikipedia. Det finns en hel del skrivet om handlingen i teaterstycket och dramat och den myt det behandlar har fått mycket betydelse för t.ex. Psykologin under delar av 1900 talet, och jag tänker istället inrikta mig på slutet i dramat och den lärdom Sofokles ville förmedla. Vad är Sofokles lärdom i dramat, och vad betyder den idag i vår tid? Det finns flera översättningar av dramat till svenska som i original är på grekiska dels på biblioteket att låna. Jag har hittat minst 5 olika översättningar till svenska. Begagnat kan man hitta minst 10 st. exemplar av dramat på bokbörsen som tillhandahåller böcker från dels olika antikvariat.  Och de olika översättningarna slutar olika med olika sentens i språk och betydelse. Jag har inriktat mig på ett exemplar av Kung Oidipus i översättning av Emil Zilliacus. Kung Oidipus ett drama som kan tolkas som människors upptäckt av skulden och orättfärdigheten samt det som kan kallas för olycklighetens öde. Om hur skuldkänslor födes senare i livet hos en vuxen människa när denne upptäcker vad som hänt. Om konflikten mellan ödmjukhet kontra det olyckliga ödet. Om relationen mellan det omedvetna och det medvetna psyket hos en människa.  I slutet av dramat i den översättningen när handlingen upplösts och vad som hänt uppdagas avslutas dramat med att en Präst säger, ( I annan översättning uttalas det av en kör):

”Vänta med din dom till dess en dödligs sista dag du sett.

Prisa icke någon lycklig, ingen man av jordens ätt,

Förrän livets gräns han hunnit oberörd av livets kval.”

Den lärdom man kan föreställa sig att Sofokles ville förmedla förmedlat i dramat av en präst var underförstått att så länge en människa lever och genomgår kval, och är det minsta olycklig eller känner sig ofullkomlig, så bör man vänta och ej döma och ej heller prisgiva någon av människorna. Går det att leva efter den devisen idag i vår tid? Vad betyder då denna sentens och lärdom idag i vår tid? Vad har hänt med den betydelse det kan ha haft en gång i tiden? Kan man anamma den lärdomen utan att anses för galen? I den tid som är nu då så mycket domar sker förmedlade i t.ex. media och så mycket prisgives av människors handlande? Eller är Sofokles drama förlegat och har spelat ut sin funktion p.g.a. det? Eller går det ändå att lära sig något av det?  Vad kan man lära sig av Sofokles drama i vår tid? Att vi ska vara mer ödmjuka inför vår nästa och människor i allmänhet om de har det svårt? Jag vill uppmana den som läser detta att, om du inte redan gjort det, läs Sofokles drama Kung Oidipus ur vår tids ögon och hur vi lever idag och bilda dig en egen uppfattning och fråga dig – Vad betyder Sofokles lärdom idag i vår tid?

 

20200121

Taleptox

<+>

Publicerat i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska | Märkt , , , | Lämna en kommentar