Om ånger och skuldkänslor och att vrida tillbaka tiden

Jag fyllde 52 år i år 2015. Jag längtar inte tillbaka till barn och ungdomstid , jag är inte sentimental och nostalgiskt lagd. Men ibland önskar jag att det gick att vrida tillbaka tiden och att jag var 20 år igen och att det var 1983. Det är naturligtvis enbart en tankelek och något som inte är möjligt i realiteten. Milan Kundera skrev 1973 om i sin roman Livet är någonannanstans att det förflutna är av föränderligt taft och inte något objektivt sant. Men stämmer det ? Finns det inte sånt som är sant om oss fast det är föränderligt utifrån vad som skett och hänt i våra förflutna ?  Jag skulle göra allt så mycket annorlunda då, om det gick att vrida tillbaka tiden. Det som vi gjort som vi ångrar. Vara en annan människa än den jag har varit tidigare. Idag är det sånn skillnad på mig mot förr och jag har förändrats så. Idag tycker jag att det jag gör går bra och jag vill inte ha det senaste året gjort på annat sätt. Men om jag ändock var 20 år en gång till. Blotta tanken på att åren har gått och att jag inte uträttat mer som finns bevarat till eftervärlden som om jag bara låtit tiden gå kan det tyckas som i efterhand fyller mig med djupa skuldkänslor. Åtminstone uppfattar jag det förflutna så idag. Minnen av det förflutna finns kvar men bleknar mer och mer och suddas ut. Gränser mellan år och olika händelser suddas ut och flyter samman med varann. Svårast är att komma ihåg åren mellan 1983 till 1988. Efter att jag slutat skolan och börjat jobba och höll på med sport innebandy. En 5 års period där det hände mycket men så få minnen finns kvar. Jag har inte särskilt mycket bilder kvar sparat från den tiden heller. Det är som om det jag varit med om blir bedömt av andra som att inte vara betydelsefullt nog. Är det så att vi ringaktar varandras förflutna så mycket att vi riskerar att sudda ut minnet av det ? Fast jag har klara minnen och många fina minnen av sånt som hände i det förflutna. Med bilder och filmer från förr blir händelser ur det förflutna mer konkreta. De bidrar till att minnet klarnar när man sitter och tänker tillbaka på åren som har gått. Jag tycker det hänt mycket som varit betydelsefullt. Jag har tydligen barn har jag fått klart för mig via epost kontakt. De är sannolikt vuxna idag, men jag har ingen egen kontakt med dem idag. Ungdoms synder som gör sig påminda en 35-37 år senare. Livet och dess beståndsdelar och vi människor är verkligen komplicerade. Och  vill de flesta antagligen ha det så ? Förutom de som längtar efter vanliga enkla människor. Om det finns några sånna idag i efterdyningar av all komplex forskning om vad det innebär att vara människa.

2015-06-06

Taleptox

<+>

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Svenska, Uddafierade Skrifter - Essäer och Brev och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.