Om att sitta där och fundera på en roll

Hur värderar vi varandras betydelse och funktion ? Människor har en uppfattning om andra människor. Det är dels hur vi uppfattar varann som formar våra relationer. Det är hur vi uppfattar varann som är vårat ansvar. Jag uppfattar andra som de är . Behövs en sånn människa som jag överhuvudtaget ? Detta med vikten vid att kunna känna sig behövd. En relation mellan olika individer. Jag har känt mig som en individ eller person i mängden så länge jag kan erinra mig. Men nog hade jag en del funderingar som en del kan ha kring vem jag var i ungdomen. Senare i vuxen ålder har jag funnit mig en acceptans kring vem jag varit och är och kring min identitet. Jag är en unik människa och egen individ. En samhällsmedborgare bland andra i vårat land Sverige. Jag har utbildat mig till en yrkestitel och jobbat med det. Min bror Lars sa åt Maria Folkesson i slutet på 1990 talet vid ett samtal när de var i ett annat rum, som jag åhörde fast det var troligtvis inte meningen att jag skulle höra det han sa till henne; ”Sen kan han få sitta där han sitter och fundera på sin roll”. Skäl till att han sa åt henne det var att Mia Folkesson hade skickat ett brev hem till mig med deras bostadsnycklar i. Hon bad mig att se till deras hem när de var bortresta på semester. Jag bodde i Uppsala då. En resa till Stockholm där de bodde vid den tidpunkten på 10 mil. Jag åkte och såg till deras bostad som en vänlig gest. Jag visade sedan Lars brevet och han reagerade på det. Varför bad hon inte en bekant som bodde närmare i Stockholm att se till deras bostad ? Det är ungefär 15-16 år sedan. Jag var i 36-37 års åldern när detta inträffade. Jag har fortsatt att leva för det jag tror på. Jag är tillfreds med att bara vara. En sticka i mängden. Och inte särskilt mycket jag sitter där och grubblar och funderar på varje dag. Det har jag verkligen inte gjort. Istället går jag omkring och rör på mig något varje dag. Ingen dag är den andra lik och det sker ständiga förändringar. Funderar gör jag också. Det är bra att tänka mycket. Min bror Lars har en särskild uppfattning av mig. Han är missunnsam över att jag åstadkommer något och är någon. Ett Typiskt lutheranskt och jantelags beteende som jag anser att han ägnat sig åt. Jag är varken ingen eller någon. Jag är den jag är född till. En person som likt alla andra inte valt vem jag födits till. Och jag har inget behov av att fundera på min roll alls idag vilket jag inte heller gör. Jag känner mig som en egen person och individ bland de andra. Det handlar om att man inte är en skådespelare på livets scen som spelar en roll. Sånt ägnar jag mig inte åt alls överhuvudtaget.  På teatern och i filmer kan de ägna sig åt skådespeleri av olika roller. I det verkliga livet bland verkliga människor av kött och blod krävs det mer av oss än att vi bara spelar olika roller. Skådespeleri med olika roller i det verkliga livet genomskådas oftast av de som har för vana att avslöja mänskligt beteende.

2015-06-13

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Svenska, Uddafierade Skrifter - Essäer och Brev och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.