Om att vara synad under en lupp!?

Människors föreställningar har nästan inga andra gränser än vad vi föreställer oss. Minsta lilla steg vi tar ägnar sig de som har den inställningen till andra att syna våra beteenden under lupp eller förstoringsglas. En minituös kontroll av beteende, ekonomi, sexualliv, privatliv, offentligt yrkesliv. Vem som gjort vad är under ständig kontroll och minituöst utforskande. Hos myndigheter avkrävs vi på cv för hela vårat förflutna yrkes och utbildningsliv. I undersökningar avkrävs en del på bekännelser om händelser ända tillbaka till barndomen. När oskulden har makten kan vad som helst bli sant om andra människor. Uttrycket Inte ens ingen slipper undan säger ett och annat om detta. Det finns t.o.m en del som har den inställningen att de är skyldiga att undersöka förhållanden berörande andras situation om det finns en sånn frågeställning.  Det Kafka skrev om på 1920 talet ter sig som oerhört aktuellt än idag. Trots att det sker ständiga förändringar. Det ena utesluter inte det andra. Jag var till ett bibliotek i Uppsala i slutet av 90 talet. Det är mer än 15 år sedan. Och jag valde att boka en dator av en person som jobbade på biblioteket med att se till datorer och omskötte bokning av dem, och jag satte mig och lyssnade på musik. Det var fullt med datoranvändare 10-12 st vid hela bordet på båda sidor om det. Efter att jag suttit där en stund kom samma person som jobbade på biblioteket fram till mig och frågade ”Vad skriver du? Får jag se vad du skriver”  Han måste ha suttit och betraktat mig och trott att jag skrev något på datorn. Han verkade bekymrad att jag skrev något på bibliotekets dator. ”Jag lyssnar på musik” sa jag och han tittade på skärm vad det var för program öppnat på bildskärm. Jag hade en mediaspelare med musik i öppnad i datorn. Och jag hade hörlurar på mig kopplade till dator. Han sa sedan inget utan vände sig om och gick tillbaka till sin plats i hörnet av datorbord. Jag tyckte det var lite olustigt och obehagligt och valde att avsluta datoranvändande efter en stund och gick därifrån ut från bibliotek. Detta är ett tidens tecken anser jag. En del personer som närmast spionerar på vad andra har för sig. Det kom t.ex. ett epost till mig med följande text i ämnesraden ”Han blir spionerad på och han vet inte ens om det”. Han antog jag syftades på mig.  En del människor klarar sig undan från att bli granskade med lupp. En del kan vara oerhört aktiva och skriva mycket under flera års tid och ge ut böcker och göra tv program och spela in film utan att det ifrågasätts att de gör så. Medans andra blir synade under en lupp för minsta lilla steg. En handläggare som heter Cecilia Ekenberg som 2008 jobbade på Arbetsförmedlingen skrev ett brev till Polisen där hon gjorde bedömning att jag skulle vara sjuk, och att jag skulle utgöra ett bekymmer för henne och om en annan instans kunde ta hand om mig. Jag har inte än idag fått ett ansvarstagande ifrån henne om detta brev och hennes inställning till mig förklarad mer nyanserat. Hon uttryckte kortfattat 2005 att detta handlade om maktutövning när hon var med och fattade beslut om att ett jobb skulle sluta för mig. Ett svartsjukt bevakande med inskränkt falsk maktutövning. Helt och hållet inriktat på att åtgärda mig personligen. Jag hade en tid innan hon skrev brev gjort försök att byta handläggare och hade frågat dåvarande chef Annika Lyttbacka om det var möjligt att byta för jag ansåg att vår relation mellan cecilia och mig hade skurit sig. På hösten 2002 satt hon på ett möte på AF med 15 andra som jag var inkallad till och höll i en videokassett som jag tror handlade om dels mig. Med titel ”Jag är” … Hon sa sedan hon hållit den i luften en stund ”Vi ska se på en film om en liten pojke och sedan ska vi fira av detta som avslutat. Om det finns någon som vill se det här !?”. Det tog henne 6 år från det mötet till att skriva ett brev till Polisen 2008. En del personer granskar andra mer än andra och mer än de granskar sig själv. Det finns skillnader i beteende. Och uppmärksammar minsta lilla beteende och granskar det under lupp.  En sånn fälla har våra tankar orsakat och blivit till. Har det alltid varit såhär ? Eller finns det en skillnad över tid och rum när kartläggning och övervakning via t.ex. video blev mer förekommande ? Tv:n´s intåg i våra privata hem i Europa på 30 talet och i Sverige 1956 suddade ut förekomsten av ett dolt privatliv. Genom tv:n syns vi när vi samlas kring den i tv soffan. Kameraövervakning i det privata, i affärer, skolor på offentliga platser och på arbetsplatser vid vilken tidpunkt började det expandera ?  30-40 tal ? Hur pass mycket har användande av datorer och internet under 90 och 2000 tal kommit att inverka på en del personers benägenhet att granska Andra människor mer än vad de granskar sig själva t.ex. ? Är det ens möjligt att i dessa tider ha något hemligt för sig själv som t.ex. ett privatliv, sexliv, dagböcker, yrkeshemligheter, eller ens några egna hemligheter om t.ex. par relationer utan att det eftersöks och studeras minituöst i efterhand vad som hänt den närmsta tiden ? Detta tidens krav på öppenhet som det pratas en del om. Och att hemlighet värderas av en del med misstänksamhet eller misstro. Har det några avigsidor att det blivit svårare att hålla ett och annat hemligt eller privat ? Kan kravet på öppenhet missbrukas t.ex. ? Har det ökat med identifieringsarbete mot förr ? Har antalet utpekningar och myndighets bedömningar ökat mot förr ?  På 60, 70 och 80 talet före det fanns registreringsmöjlighet via ip adress, datorer och internet ifrån våra hem, internet som startade mer spritt på 90 talet,  var det mer dolt vad som hände i det privata än vad det blev senare. Åtminstone kan det te sig på det viset i efterhand. Det finns flera sidor av detta, varav 2 sidor är: En del har blivit möjligt som inte fanns möjlighet till förr före 90 talet att utföra ifrån hemmet som t.ex. beställning av varor och tjänster via webbsidor, epost, dator och internet. En kartläggning och kännedom av varifrån och var personer bor i det privata via ipadress har blivit mer möjlig än förr.  Det vi gör och inte gör blir det synat minituöst under lupp ? Eller är det en inbillning att tro att vi är övervakade in i minsta detalj trots att det finns övervakningskameror i var och varenda hörn av vår tillvaro ? Med risk för att bli kallad utvecklingsoptimist vill jag ändå påstå; Jag ser framför mig ett scenario där det fanns mycket mer svårigheter för en del förr om åren före 90 talet före det fanns ipadresser, datorer och internet och att tillvaron har blivit till det bättre. Trots annat som händer. Om du orkat läsa ända hit i denna essä som jag skrev 2015 och just nu läser detta måste du sannerligen vara intelligent och gjort som bibliotikarien gjorde 1999 och synat vad jag skrivit och det vet du nu om. Och det är ej möjligt för dig att göra som bibliotikarien gjorde längre och fråga vad jag skrivit om. För, till skillnad mot honom innan han frågat mig, vet du redan det vad jag skrivit om.

2015-06-25

Taleptox

<+>

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Svenska, Uddafierade Skrifter - Essäer och Brev och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.