Om att känna igen och känna igen sig i en annan

Det är en betydande skillnad på att känna igen en person, känna en annan person,  och att känna igen sig i en annan person. Det finns nästan ingen annan människas uppfattning om mig som jag känner igen mig i. Vi är oss själva närmast. För varje enskild individ finns det olika sanningar.  Vi är i grunden alla väldigt olika till våra existensiella koder. Och utan kompromisser ser jag ingen annan möjlighet än en försvårande maktutövning som kan få oss att komma överens. Detta faktum är en sorti för kompromisslösheten och kompromissandets intåg på relations scenen. Det är knappast önskvärt med ökande maktutövning från centralt håll. Maktförtryck är redan idag så pass mycket att det är önskvärt att maktberoende relationer minskar i maktutövning. Det är en erfarenhet man gjort att kompromisslöshet oftast leder till en återvändsgränd för relationer och försvårade konflikter och är ett hinder mot att komma överens.  Jag känner för kompromissandet. Jag har inte trots att jag fyllt 52 år träffat en enda annan person vars uppfattning av mig var korrekt och sanningsenlig enligt min egen uppfattning av mig själv. En man sa att människor tänker så olika och det finner jag för sant. Det är många människor som haft en uppfattning om mig, men den har inte överensstämt med hur jag uppfattat det. Det är sant. Att man kan känna igen en person till utseende och namn och identitet som personnummer och yrkeskategori, men känner vi verkligen varann på riktigt på djupet hur vi tänker och vad vi har för ett förflutet ?? Det är fullt möjligt att identifiera sig med andra. Det finns det dom som gjort. Sångaren Jim Morrison i The Doors sjöng 1967 i låten People are Strange att folk ter sig konstiga när man är en främling.  Men vem är främling för sig själv ? Vi känner oss själva bäst. Nästan ingen är ensamen om att vara en främling. Om ingen egentligen känner någon annan utan vi trots att vi tror att vi känner igen andra är totala främlingar för varann, vad blir det då kvar att känna igen sig i i andra människor ?  Det är fullt möjligt att känna igen sig i en främling. Men vem är främling för andra än den som tycker de är konstiga ? Det är här detta med empati och igenkänning kommer in. Jag ser andra som de är och inte som jag tror eller inbillar mig att de är. Men hur bra känner jag andra ? Den teaterterm som på grekiska kallas för katharsis; igenkänning i ett teater drama. En del människor tror att de känner igen sig i en annan person, identifierar sig med andra, när de i själva verket enbart har sett sig själv i dem de tror sig känna igen sig i. Och det gör de kanske också ? Detta berör det område som Hermann Broch skrev om i sin roman trilogi Sömngångare – det han valde att kalla sammansmältning mellan 2 personers igenkänning. De har inte sett andra som DE verkligen är utan sett en inre inbillad bild av vad de tror att de ser i andra. Det är en betydande skillnad mellan de 2 omständigheterna. Det är också denna relation som är grunden till det relativa med att känna igen sig i andra människor. Och hur olika de flesta människor tänker.

2015-06-27

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Svenska, Uddafierade Skrifter - Essäer och Brev och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.