Om ni brister ut I skratt åt detta kan ni anses vara vuxna

En författare som heter Milan Kundera skrev en gång I en roman som heter Livet är någonannstans från 1973 och 1976 på svenska, om jag minns rätt, det är länge sedan jag läste den, om att den vuxna världen brister ut I skratt åt tillvarons tillstånd och en del av sånt som händer. När något ter sig som roligt eller absurt eller om människor står maktlösa inför sånt som hänt. Och han skrev om att inget mänskligt är vare sig stort eller evigt. Vad ska man tycka om det ? Vi människor som små och en enskild människa som liten ? Längtan efter evigheten är en mycket gammal föreställning I vår värld. En längtan efter att bli ansedd att ha varit en stor människa finns den bland en del ? En del har väldigt olika uppfattning om verkligheten. Hur vi väljer att förklara skeende och det som händer, en del kallar in experter och konsulter för att ha en annan att skylla, eller hänvisar till en lärare eller professor, för att t.ex. sätta dem I jobb också,  på för sina frågor och oförståenden, och fruktan för att bli avslöjade eller göra fel. Det finns människor som skyller ifrån sig för att de längtar efter att Klara sig undan att bli klassade och dömda för något. De påstår att de inte vill leva med en sån skuld t.e.x Skuld som en gång I tiden var ett personnamn på en kvinna. En av de tre nornorna. Som sedan bildat etymologisk grund för andra fenomen. Ekonomisk skuld t.ex. Eller existiensiell skuld. En del människor tror att det är deras uppgift här I världen att utöva makt mot andra och tar på sig att definiera andra människor lite hur som helst, på ett sätt som andra människor inte känner igen sig i. De människorna har en annan definition och uppfattar sig själva på ett annat sätt. Man kan inte annat än försöka att uttrycka sig och hålla en god ton på internet. Hur ska vi förhålla oss till detta med om det finns stora eller små människor ? Stor och liten är en leksaksaffär. En person som var kompis till mig på 90 talet som heter Jakob Sverker satt hemma hos mig och sa ”Jag ska bli världens största författare som någonsin levat”. Han måste ha trott på stora människor och att de finns. Tyckte han att han var liten då vid den tidpunkten ? En annan som trodde på större människor var Friedrich Nietzsche som propagerade för övermänniskan i slutet av 1800 talet. En teori som man senare skyllt mycket på som ägde rum i europa under 1933 till 1945. Felaktigt eller korrekt ? Ett svårbegripligt ämnesområde. Men frågan kvarstår är vi jämlika eller finns det små och stora människor ?  Eller varierar det lika mycket som det finns olika individer ?  Och finns evigheten ? som en del säger att en tro på Gud och sonen Jesus Kristus leder till ett evigt liv…. Som en del säger “Njut av evigt liv”. En ganska lång tidsperiod. Vad är evigheten ? I en samlad definition jag läste på något ställe stod det att evigheten är en mycket lång tidsperiod , all samlad tid. Han Milan Kundera har skrivit en del I en annan roman också om skratt och glömska, som heter Skrattets och glömskans bok som kom ut 1978 och på Svenska 1981, men han skrev inte om hur befriande och förlösande och släppande på ett tryckt sinne ett skratt kan vara. Jag var på en anställnings intervju en gång I slutet av 90 talet och där var det en mans person som insiunerade att jag inte tog saker på blodigt allvar. Jag har också blivit beskylld av en Polis som heter Mårten för att ha hållit på med en lek !? “Nu är det slut på leken” sa han åt mig 2010.  Jag började senare skratta åt detta då jag tänkte på vad jag varit med om, det var förlösande och släppte på trycket åt dessa anklagelser från denna man, som om jag skulle längta efter blod ?? Vad ska man göra det för ? Varför ska man längta efter blod ? Om man inte jobbar på sjukhus t.ex. på blodcentralen…. Har inte vår historia varit tillräckligt blodig och fylld av tillräckligt mycket med blodspillan för att man ska längta efter ett blodigt allvar ??  Jag längtar ibland efter ett skratt istället. Jag längtar efter vuxna människor, som kan skratta åt ett skämt. Jag bistår hellre äldre människor , och anser att barn ska iväg till dagis och skolan.  ..som en del säger “Ett gott skratt förlänger livet” , och jag tillägger men man når inte evigheten med ett skratt. För det krävs att man tror på Jesus Kristus och vår herre Guds ord, att det kan ha funnits en sanning I dem en gång I tiden hos dem som skrev om det.  Och nu undrar jag om du som läst detta skrattar eller inte åt det jag skrivit ?? På det kommer det att kunna urskiljas om du är vuxen eller inte. Om man får tro på det som Herr Milan kundera skrev om i sin roman. Om du blir ledsen och börjar gråta gör inte det något, då kan ni vara vuxen ändå.

2016-05-16

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Svenska, Uddafierade Skrifter - Essäer och Brev del II och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.