Allt för kärlek till sanning och det skrivna ordet

Det kommer så mycket epost hem till mig med reklam. På tv och radio matas det ut massvis med sändningar rakt in I våra privata hem. Tänk om de som är med I TV I olika program och visar upp sig i våra hem, kom hem till oss och betedde sig likadant I vårat vardags rum som de gör I tv rutan !? Eller de som sitter vid en dator och skickar epost för en verksamhet eller företag skulle komma hem till en och förmedla den informationen som t.e.x ett reklamepost direkt I handen mellan våra ögon t.ex.  ??? Och läsa upp epostet eller uppträda som de gjort I en tv ruta I våra hem ?    Tänk på om jag träffade dig och läste upp detta blogginlägg för dig när vi satt vid ett bord ? När du istället kan läsa det själv vid din dator ??  Hur skulle det bli bedömt ? Älskar vi sanning så mycket att vi skulle acceptera att få besök av dess personer I våra hem I egen sann karaktär ?  Skulle de uppträda annorlunda om de fysiskt I egen person kom hem till oss ? Till exempel människor som I skydd av en yrkesidentitet som åker hem till andra människor och hämtar deras datorer ?   Vad är det för verksamhet som hanterar inkollning genom kikhålet I tv apparater ? Förändras människor när de är med I TV ? Om det är så att vi är med I tv till och med hemma I våra hem ? Beter de sig annorlunda än vad de gör när de själva är hemma I sina vardgsrum ? Påverkas vi människor I vårat beteende när en kamera är på och filmar oss ? I jämförelse mot hur vi beter oss när kameran stängs av ? Och människor som är sig själva I vardagen och som beter sig likadant fast de blir filmade av en videokamera som när de inte blir filmade ? Hur går det för dem ? Och människor som inte är medvetna om att de videofilmas överallt I våra samhällen hur går det för dom ? Och vad håller på att hända med det skrivna ordet I bokform I längre berättelser och resonemang ? Har det skett ett regimskifte mellan det skrivna ordet I bokform och videofilmen med anledning av all mängd med video filmer som spelats in de senast 180 åren sedan videokameran uppfanns ?? Det berör en flera tusen år gammal utveckling och tradition med det skrivna ordet och böcker och boktryckarkonsten, men under 1900 talet håller det på att ske kraftiga förändringar avseende media vi använder oss av för dokumentation och konsumering av videofilm. Har avslöjandet och en sannare uppfattning om oss människor möjliggjorts mer idag mot förr med anledning av all mängd med video inspelade filmer som cirkulerar I omlopp på t.ex.från privata arkiv publicerat på internet ? Det är ett känt faktum att något av det svåraste som finns är att betrakta sig själv och vad man gör. Vi människor ser alla andra före vi ser oss själva. Det är först när man har tillgång till att se sig I en spegel som det är möjligt att se sig själv. Med videofilmandets och fotograferandets inståg I våra liv har människan getts möjlighet att betrakta sig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Det har skett en förändring med detta mot förr I tiden längre tillbaka före 1900 talets början.  Men man kan föreställa sig att det finns människor som inte tittar på sig själv och de filmer de är medverkande i. På grekiska heter Kärlek till sanning – την αγάπη της αλήθειας (tin agápi tis alítheias). Älskar vi sanning så mycket att vi inte kan tänka oss att acceptera en lögn som sanning ? Är det ett misstag att sprida falska påhittade omständigheter och egenskaper om andra människor ? Var går gränsen för vad som är sann information och påhittad lögn om oss själva och andra människor ? Så nära sanningen om oss som möjligt är – är det en kärlek till det som är sant ? Vad kan du göra åt det om du tror I din egen misstanke om andra att det är en påhittad lögn du fått höra om andra I nyheter t.ex. eller I dagligt samtal mellan personer på en arbetsplats ? Är det viktigt att inte hitta på sånt om andra människor och att hålla sig till sanning så sant som möjligt är ? Vem avgör vad som är sant om oss själva ? Var går skiljelinjen mellan vad vi accepterar och inte accepterar som sant om oss själva som andra anses ha hittat på ? Vad kommer Christer Hjärtmyr och Liselotte Sliwon att bli ihågkomna för ? Kommer de att bli ihågkomna eller bli bortglömda ? Önskar de t.ex. bli ihågkomna för att ha fatta beslut om friska och pigga hundar de sedan avlivat ?? Vem ansvarar för utdöda människor ? Klarar vi av att hantera en sanning om oss utdöda människor ? Hur länge överlever en utdöd människa I våra minnen ?? Den dagen vi kommer bli bortglömda för evigt I ett oändligt mångfacetterat oändligt aldrig slutande kapitel I vår historia ?? Vad vill vi bli ihågkomna för ?

20170123

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeilluminerande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.