Om att höra av sig till andra

Jag är mycket glad att jag är vid liv och kan vara aktiv än idag. Jag mår bra. Och att ni är vid liv och att livet för er har blivit till det bättre idag. Jag är en fattig förtidspensionerad ingenjör. Trots att jag jobbat en hel del närmare bestämt i 32 år mellan åren 1978 till 2010 hade jag nästan inte råd med mat och särskilt i slutet av månaden under delar av t.ex. 90 talet med anledning av alla räkningar och fakturor som skulle betalas i ett hushåll. Det har blivit lite bättre idag och numera har jag åtminstone råd med mat. Jag blev bedömd i början av 1990 talet av några av er för att vara som en litterär karaktär ifrån en bok, en missförstådd poet vid namn Jaromil ifrån Milan Kunderas roman ’Livet är någon annanstans’. En karaktär som i boken blir anklagad för att INTE höra av sig, sitta och skriva en massa skit, bara tänka på sig själv och sin karriär, och vara en självmordsbenägen lyriker. Om jag skulle försöka mig på att påstå att jag känner igen mig i en karaktär i en bok, vill jag skriva att Frans Kafkas Processen ligger närmast tillhands att det är möjligt att känna igen sig i Josef K och det han är med om i den boken. Men det är ändock en bit kvar till att helt och hållet identifiera sig med Josef K t.o.m. Det råder en skillnad på oss verkliga människor och en litterär karaktär i en bok. Det är något annat med böcker. Man kan läsa en bok utan att identifiera sig med en karaktär i den också. Jag var på ett jobb 98/99 som gjorde att jag hamnade i ett trauma och jag hade en personlig kris. Det kom ca 120 larm och telefonsamtal per arbetspass om 8 timmar och person under den tiden.

Jag hörde i slutet av 1999 talet och under en del av 2000 talet av mig till dem för att jag hade något att bevisa att jag är en livs levande människa utav verkligt kött och blod, och inte som en inbillad fantasi och litterär figur utifrån en bok. Jag hade 8-9 år senare rätt. Jag valde att höra av mig ordentligt. Detta är idag 25 år sedan jag blev jämförd med en litterär figur och mycket har hänt sedan dess. Men jag tänker inte göra likadant tillbaka. Jag låter det istället bero. Det går att försonas istället. Det var mycket betydelsefullt att det hände för senare tids utveckling och händelser.  Jag är ledsen för att jag valde just dem att höra av mig till men det var de två som påstod detta om mig, och jag kände att det var på sin plats att höra av mig till dem också, och jag är idag djupt ångerfull inför det som hänt. Men det är viktigt att tänka på andra också. Och Jag tar ansvar här i detta epost för det som hänt och mina egna förehavanden i det förflutna.  Jag vill lämna en ursäkt till dem för det som hänt sedan dess. Jag är ingenjör och utbildad datoradministratör till yrket och inte kriminell eller en psykopatisk galning som är så vanligt bland en del förekommande i mediala kanaler i dagens Sverige att vi pekar ut varann för att vara. Kriminell är en försvenskning av det latinska ordet criminalis och ett inlånat ord i det svenska språket. Jag tror det t.o.m är så att ordet kriminell inte ens ingår i den vokabulär och människo syn jag har. Men en del andra använder sig fritt och rikligt med och utav det begreppet. Jag föredrar andra ord för människor som sitter inne i fängelse, som t.ex. fånge eller intern. Särskilt eftersom det i vårat land finns en rättsprincip om att vi är oskyldiga innan något annat är bevisat. Jag är oskyldig. Projicering av andra människors uppfattning med inbillade egenskaper på tredje person. Finns det verkligen människor som är kriminella som en inneboende medfödd egenskap ? Vi människor väljer inte till vilka vi föds. Människor som visar sitt mänskliga ansikte ? Eller är det något som människor har som uppfattning och förklaringsmodell som tilldelas med tiden för att skylla ifrån sig på andra hur de uppfattas och anses ha betett sig ? Är det en fördom ? Detta med hur vi hanterar vår människogrundsyn på hur vi väljer att definiera oss själva och andra människor ?? Är det så att en del människor med falska avsikter är ute efter att stipulera ett skäl, en anledning och finna ett argument till att vända andra människor emot oss i någon fråga ?? Blir vi människor ensamma om vi har en särskild sorts syn och uppfattning på omvärlden som inte stämmer överens med en massmedial bild och spridd uppfattning ? Hur ensamma är vi egentligen ? Jag är inte ensammare än andra människor. Jag tänkte tacka för att ni finns till och samtidigt önska er lycka till med erat och er familjs liv framöver. Jag fick upprättelse och blev frälst 1998. Jag nöjer mig med en mindre plats här. Jag är i tacksamhetsskuld till andra som gjort detta möjligt. Till en annan gång ha det gott. Hör gärna av er och berätta hur ni har det !

Än en gång Tack !

Vänligen

// Taleptox, Telekommunikations Ingenjör / Datoradministratör

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeilluminerande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.