Arbetssökandets dilemma

Ett liv kantat av att andra bokar in tider åt en hos olika samhällsaktörer. Arbetssökandet hade blivit till en heltids sysselsättning. Och att man kan få höra av en handläggare som hette Eva Lagerträd på AF när man fyllt 40 år att man inte får klara sig själv så mycket som möjligt är !?  Jag hade fyllt 40 år och hade skrivit in mig hos vår arbetsförmedling då jag blivit utan annat jobb en tid innan. Jag hade varit yrkesverksam sedan 1978 och jobbat i 25 år innan och jobbat på 9 olika arbetsplatser. En del skulle utan att tveka kalla mig för ”hoppjerka” vilket också är sånt som hänt. Men det rörde sig om jobb utspritt över flera års tid med olika sorters anställningsform jag varit på. Ungdomsarbete, praktikplats, vikariat etc. Ett enda av de jobben jag varit på var ett s.k. jobb med fast anställningsform. Jag hade fyllt i cv hos dem på AF med information om tidigare jobb och utbildning. Jag hade bra med utbildning i bagaget, 9 årig grundskola, 4 årigt gymnasium och tre universitets kurser, och 2 komvux kurser. Jag kom dit hösten 2002 för att samtala med en handläggare som hette Cecilia Ekenberg om jobb. ”Vad kan vi hjälpa dig med då” sa hon till mig. Hon gav intryck av att vilja vara till hjälp för arbetssökare. ”En anställning, projektjobb, vikariat eller annat jobb tänkte jag mig” sa jag. ”Nu är det så att arbetsgivare kommer inte med jobb till oss” sa den kvinnliga medelålders handläggaren som såg ut att vara i ungefär samma ålder som jag var. Jag tänkte förmedlar inte arbetsfömedlingen jobb till arbetssökande ? Och att arbetsgivare vänder sig till arbetsförmedlingen för att anmäla lediga jobb och söka efter personer att anställa ?  Sedan sa jag ”jag har utbildning” , då sa handläggaren med visst förakt ”Den är förlegad” . och jag undrade hur det kunde komma sig att hon gjorde den bedömningen redan efter så kort tid i samtalet och att hon klassade ut min utbildning som föråldrad  ? Vad hade hon själv för utbildning tänkte jag som gjorde att hon kunde komma med en sån värdering, och hade den inställningen och uppfattningen av mig och min utbildning ?  Jag tyckte utbildningen dög. Det var visserligen några år sedan jag gått på den senaste kursen som för mig slutade 1998. Hur kom det sig att hon sa så ? Bör inte en handläggare på AF i sånt fall vid en sån bedömning föreslå vidareutbildning ? Men det gjorde inte hon vid det tillfället. Det förslaget kom från annan person några år senare 2003. Skulle jag gå på ytterliggare utbildning när det var annat jobb jag sökte ? Betänk t.ex. detta med arbetssökande i vårat samhälle som helt och hållet bygger på att insamla information om utbildning, personuppgifter och tidigare yrkesliv, och yrkeskompetenser, hos myndigheten Arbetsförmedlingen om andra människor. Och det ansvar det medför att göra sig insatt i andras situation sysselsättningsmässigt och ekonomiskt !? För att sedan samlas det också in information ute hos arbetsgivare när en person skickar iväg sina personuppgifter i ett cv till dem på jobb som söks. Hur mycket samtalar och konsulterar myndigheter som AF t.ex. och arbetsgivare med varann i dialog när en enskild individ och mänsklig människa söker ett utannonserat jobb? Jag var på en anställningsintervju i slutet av 90 talet på ett sjukhus i landstingets regi i Sollentuna där jag sökt ett data administratörsjobb på en IT avdelning. En kvinnlig personalare i äldre medelåldern som var med vid intervjun sa helt plötsligt ”Undrar vad dina tidigare arbetsgivare säger om dig !?” Det sa hon med tonfall att det skulle finnas något dåligt och negativt sagt om mig av tidigare arbetsgivare i ryktesväg, som hon sannolikt och eventuellt tagit reda på. Hon förtäljde sedan inte vad hon hade fått höra om mig. Vilket gjorde det svårt då det inte gick att bemöta det som eventuellt sagts!? Hade jag dock blivit så förtalad och baktalad så som många andra gånger förr om åren ? Vad kunde jag tro om det ? Att jag nästan glömt att ta en notis av när andra anspelar på att dåligt rykte kring mig som person ? Det står väl i intygen jag lämnat vid sökandet av jobbet vad de ansåg svarade jag vid det tillfället. Något annat kunde jag inte minnas från de åren. Jag hade vid den tidpunkten blivit som en ’Passagerare inom arbetssökande’ jag också i mitt arbetssökande liv. För att relatera något till texten i the Passenger av Iggy Pop. Det var nästan ett heltidsjobb på den tiden att vara arbetssökare i slutet av 90 och början av 2000 talet. 2001 och 2002 blev jag sedan rekommenderad av handläggare på AF att gå på en datortekskurs som gick ut på att förmedla kunskaper om arbetsmarknad och data. Våren 2002 jobbade jag några veckor på ett kansli hos KFUM Örebro med en projektanställning som rekommenderades av en annan handläggare på AF nämeligen Ameer Sachet. Som avslutades i förtid med anledning av att en annan person som hette Maria som också jobbade där på kansliet påstod sig inte kunna samarbeta med mig!? Jag valde då att gå vidare och avslutade det projektjobbet. 2003 gick jag på en 14 veckors arbetsmarknads utbildning via Arbetsförmedlingen som arrangerades av e.e. Företagsresurs som innehavdes av Elisabet Eriksson och jobbade där gjorde också Peter Högström. Vid ett samtal på kursen jag åhörde som innehöll mycket av både det ena och andra sa Peter Högström till Irene Henriksson som påstods jobba på AF ”Jag har också varit med om att fatta beslut om att de som är elitister inte ska få några barn”. Vad nu ett sånt påstående har med en sån kurs att göra och att jobba på ett ställe som heter Företagsresurs och Arbetsförmedlingen ?? Ett enda sånt beslut har jag inte varit med om att fatta om andra.  Irene Henriksson en person som förövrigt förtroligt sa till mig ”Du verkar vara en person med problem”. Att förtroligheter skapar främlingsskap är ett känt fenomen sedan Hermann Broch skrev om det på 1930 talet.  En annan handläggare som hette Eva Lagerträd och Claes Hagelvik på AF rekommenderade 2003 den utbildningen. Upplägget på utbildningen var upplagt kring att vi skulle skriva dagbok varje dag och grillas på enkäter och utfrågningar om våra tidigare utbildningar och yrkesliv, som vi sedan var anmodade att lämna in till utbildnings anordnare. Det ryktades att Företagsresurs skickade iväg personuppgifterna och cv till annan instans. Vad var syftet med det undrade jag ? Var hamnade mina uppgifter från dem ? Hos annan myndighet ? Något annat företag ? Hos arbetsgivar föreningen ? Till Militären eller Polisen ?  Vid ett samtal med Elisabeth Eriksson och Eva lagerträd frågade jag vad som var syftet med att vi skulle lämna in cv en gång till, när vi redan gjort det en gång men hos AF ?? ”Dom ska ju betala lön till er” sa Elisabeth Eriksson och syftade på arbetsgivare. ”Men ni tjänar ju pengar här utan att redogöra för era cv, fast vi är arbetslösa” sa jag och syftade på att den kursen finansierades med våra skattepengar via AF. ”Nu känner jag att jag vill sluta” sa Eva Lagerträd då och syftade på samtalet. Sedan gick jag färdigt den utbildningen på Företagsresurs fick jag ett telefonsamtal hem till mig av Eva Lagerträd från AF. Det första hon sa vid samtalet var ”Vad är det jag har fått höra!?” , vad gällde det sa jag då. Hon sa då ”du är en ganska öppen person. Men vi har tystnadsplikt”. Åter blev jag försatt i en svår situation. Vad hon syftade på har jag än idag inte en aning om. Men andra har ansett att jag är en sluten och hemlig person och det är sannolikt mångtydigt vad det ansågs. Hon sa sedan efter att hon frågat om jag sökte några jobb, att jag anmodades att börja jobba på dåvarande servicecentralen i kommunens regi i brist på annat jobb.  Jag hamnade alltså på ett trädgårdsarbete fast jag är telekommunikations ingenjör och inte hållit på särskilt mycket med trädgårdsarbete eller ens hade utbildning för det !? Tala om absurt !? Jag ringde senare till AF och pratade med en chef vid namn Sari Harju och hon sa att det varit mycket skitsnack i personalen om mig !? Sedan sa hon att jag inte fick prata om personalen!? Vid en träff på AF senare skrev handläggare Claes Hagelvik in i journal att han hade en del frågor av social karaktär han undrade över om hur det skulle gå på servicecentralen och ville ha svar på avseende om mig.  Han frågade och sa sedan ”Vi är ingen försörjningsverksamhet. När ska du stå på egna ben avseende försörjning?” Tack och lov dåra att det finns a-kassa, ett försörjningsstöd hos kommun och en försäkringskassa !? Hur skulle en del av oss annars klara sig ? När det är så svårt att hitta en fast anställning med en lön det går att klara sig på.   Med alla utgifter det kan vara i ett hushåll som mat, kläder, hushållsprylar, hyra etc. Jag jobbade sedan på en trädgårdsavdelning i 10 månader under 2004 och en bit in på 2005. I mitten av januari kom en bokonsulent vid namn Tomas Roos och AF ´s handläggare Cecilia Ekenberg opåannonserat till arbetsplats och av skäl jag inte blev informerad om meddelade de att de 2 och arbetsledare Leif Lans hade fattat beslut att min arbetstid skulle sluta 31 januari 2005. Trots att jag protesterade och sa att jag trivdes och ville fortsätta fast jag inte ens hade utbildning för trädgårdsarbete ändrade de inte på sitt beslut och jag avslutade jobb där efter 10 månader. Året därpå var det delvis helt andra personer som jobbade där. Sedan dess mellan åren 2005 till 2010 har jag varit utan annat jobb och skött mig själv och jobbat vidare med min dator med arbetssökande  ……. Numera i skrivande stund 17 år senare efter år 2000 då jag blev utan annat mer varaktigt  jobb och ett intensivt arbetssökande under 2000 talet hade jag efter många turer och flera år senare blivit sjukskriven från 2010, och en förtidspensionerad ingenjör från år hösten 2012 och jag kände mig ganska tillfreds och nöjd med att bara vara med det liv jag levde för tillfället !? Trots att det var lite förnedrande att bli förtids pensionerad redan i 50 års åldern 15 år före den officiella pensionsåldern i vårat land. Allt förändras, men endast det som uppfattas som värde består. Resten kan man tro vid en hastig anblick faller i glömska och försvinner med tiden. Åtminstone om man ska tro på de som anser sig sitta på denna världs beslutsfattande om vad som är värde och inte. Men i en del historieböcker blir också sånt som blir bortglömt på andra områden ihågkommet. Det finns alltid någon och några som minns mer än andra. Vad händer med våra personuppgifter som jag satt och skickade runt till olika aktörer och arbetsgivare när man som jag sökt ca 500 jobb under en 10 års period ? Hur har de haft det som har jobbat med att vara personalare och varit avlönade för att sitta och läsa arbets ansökningar ? Hur noggrant kontrolleras vi av dem ? Blir vi t.e.x anklagade för att vara fuskare eller lögnare i våra cv med tiden som går och i att våra referenser förändras ? Det finns en del som skriver om sånt att det sker mer nogranna kontroller på websiter att så sker. På andra arbetsplatser anställs en person och arbetsansökningarna slängs sedan i pappers/dokument förstöraren har jag hört talas om. Det var förr i tiden det på 70, 80 och 90 talet. Numera sker mer och mer arbetsansökande jämfört med förr via internet och epost. Och i något avseende kan man tro att arbetssökande sker mer i det dolda via nätet numera. Arbetssökandets dilemma har ändrat karaktär mot förr. Jag nämner personer vid namn i denna text, inte för att vara elak, utan för att inte förneka dem, förnekelse ett ämne som vi känner till från en annan historia om Jesus Kristus ….

 

20171018

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeundersökande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.