Applåder och beslut – händelser som hänt på riktigt

Ett samulsurum av händelser och osorterade minnen. Förr för några år sedan trodde jag att jag visste vad jag höll på med. Numera är det skillnad och det är inte så självklart längre, det är mer relativt idag. Att skriva för att utveckla sin verbala förmåga. För att förmedla något som hänt och som man varit med om. Kan man tro på det att det fungerar så ? Du skriver bra sa en handläggare på AF åt mig vid ett besök jag gjorde dit. Hon verkade först trevlig. Men sedan vände hon helt och blev avogt inställd till mig. Hon sa att en kollega sagt något som berörde mig men att hon hade tystnadsplikt och inte kunde informera mig vad det gällde. ”Då vet inte jag om jag vill skriva på fortsatt medverkan” sa hon. Och att det också rörde sig om att hon ansåg att jag var en öppen person. Jag skrev senare ett brev till henne och frågade om hon lät sig påverkas av kollegors skitsnack bakom ryggen i sina beslut !? Hon hade medverkat i försök att stänga av mig med anledning bl.a. av vad hon fått höra från kollegor på jobbet. Hon sa sig först inte vilja skriva på fortsatt medverkan för mig i arbetsmarknadsprogram. Men sedan ändrade hon sig. Och föreslog att jag skulle börja jobba på dåvarande service centralen. Tack för era generösa applåder. Jag tapetserar mitt inre med dem i våder. De få jag fått. Jag har också applåderat andras texter. Jag ger gärna också ditt poesityg en applåd. När du skriver något som fångat min intressetråd. Skriver du en diktar väv som mig mot väggen ställer. Kanske min imponering av dig väller. En man på Luftfartsverket vid Arlanda flygplats applåderade mig inte. Han höjde istället armen i en gest i ett rum när jag var dit på en anställningsintervju för ett jobb jag sökt. Han sa istället att människor vill ha det komplicerat. Jag fick intrycket av att han trodde jag var en sanningssägare som längtar efter det som är enkelt. Han hade fel. Jag föredrar också sånt som är komplicerat och gillar inte enkla lösningar. Han hade ritat en pyramid på vita tavlan i rummet som han pekade på. Hierarkiskt som i en pyramid önskade han att beslut fattades. Jag fick inte jobbet och de hörde inte ens av sig. En psykolog som hette Peter på samma ställe stack till mig frågor i en enkät. Sedan sa han att jag var psykiskt sjuk, det var vad han av den fick ut. Detta är 20 år sedan. Men ett minne jag har kvar som jag tänker på ibland. En annan psykolog skrev att det finns de som pratar med en ordsallad. Vi applåderar det som fångar vår uppmärksamhet. Och fattar beslut utifrån ögonblickliga servitut. Min pappa var hem till mig i lördags med en dammsugare, kyckling och en gurka. Han applåderade mig inte utan sa att jag var dum i huvudet. Han ifrågasatte som han sa mitt sätt att resonera. Och att det jag sa var likadant som det jag sagt förut. Jag försökte bara föra en dialog. På det är det en skillnad mot förut. En gång applåderade han mig när jag spelade gitarr. När vi gått bort applåderar han inte mig något mera vilket känns sorgligt. Jag var bara orolig för att några gått bort och dött. Och en annan som blivit avstängd på ett år. En man påstod att jag var förutsägbar. En man sa att han inte visste var han hade mig. En annan man var hem till mig och anklagade mig för att försöka reparera något som är nytt!? Jag undrar än idag vad för sorts tankeväv han sytt ?. En man sa åt mig att gå och lägga en fisk i knät på en kvinna. För hon hade djurfobi. Men det gjorde jag inte. Jag tyckte det inte skulle varit särskilt snällt. En kvinnlig läkare skrev 2012 att jag aldrig mer skulle stå till förfogande för den öppna arbetsmarknaden. Den Läkaren sa att jag var alldeles för öppen. En man sa att jag var hemlig och sluten. En man menade på att jag inte tänker och att jag är ett avslutat kapitel. En kvinna sa att jag bara satt där. En annan kvinna tyckte jag gjorde för mycket. En man klagade på mig när jag administrerade min telefon. En annan man klagade på mig för att jag lyssnade på musik. En chef på AF sa att det var mycket skitsnack i personalen. Sen förbjöd hon mig att prata om andra. Vad skulle det göra om jag blev bortglömd och det var slutdisskuterat för mig ? En handläggare på AF ringde hem till mig och sa att hon inte ville skriva på fortsatt sysselsättning och inkomst. För att en kollega sagt åt henne att jag var misstänksam, långsam och ifrågasättande. Jag valde att fortsätta sysselsätta mig. Vi lever i en mångtydig värld. Jag anklagade inte andra. Men kom med en synpunkt då och då. Jag blev anklagad av en annan chef på AF för att skicka mycket epost. Det var bara mina svar och repliker på de brev de sänt till mig. De ringde från AF hem till mig också. Jag är en tacksam en. Det var mitt sätt att tacka. 2 gånger när jag gick till AF ställde sig handläggare och blockerade ingång för att jag inte skulle kunna komma in på AF s kontor. Jag blev sedan avstängd från sysselsättning 3 gånger på ett år av 3 olika skäl. Jag ringde till AF och frågade en chef om en av handläggarna som stängt av mig 3 gånger på ett år tjänade tillräckligt som deklarerade för 300 000 kr om året i inkomst ?? Jag ringer polisen sa hon då. Och hon tillade att dom inte kunde hjälpa mig något mer. Jag skrev ett epost 2012 till AF där jag hade synpunkt på deras arbetsmetoder med att stänga av personer. Sedan ½ år senare blev jag kritiserad av en polisinspektör för som han påstod mina metoder mot AF. Varför säger vi sånt som vi säger om vi inte egentligen menar det ? Vad är det för mening med det ? Beror det enbart på att människor tänker så olika ? Vi är anmodade att klara oss själva. Men vi är beroende av varann. En del kan hitta på vad som helst för att klaga utan att skämta. Som t.e.x en hämndlysten handläggare på AF som är ute efter att straffa en. Var hon särskilt hämndlysten egentligen undrar jag idag ? Hon ansåg att min utbildning var förlegad !? De klarar sig säkert undan utan att flämta. Men ett skämt kan leda till en anmälan och t.o.m 11 st anmälningar. För 5 år sedan fick jag 11 st anmälningar mot mig. Utan att jag gjort något särskilt annat än suttit bakom ett skrivbord och hört av mig till några som själva hört av sig till mig. Jag har inte anmält andra, men jag har funderat på att anmäla mig själv. Men till vilken instans kan man anmäla sig själv och det tas på allvar ? Det var de som utan att skämta ljög för Polisen 2010 och 2012 också och hittade på omständigheter om mig. Vad gör inte människor ibland för att få sin vilja fram !? När det irrationella spelar människor ett spratt. Detta irrationella som inträffar ibland. Bland realister och mytomaner. När litteraturen blir som i verkligheten och när verkligheten blir som i litteraturen.Vad för sorts effekt har all mängd med videofilm som producerats haft på oss människor och det kollektiva medvetandet ? En hiskligt svår omständighet att fundera på. På radiostation NRJ skämtar de friskt varje dag. Och busringer en hel del. Men inte blir dom anmälda för det !? Åtminstone inte vad jag känner till. Vi säger mycket när vi pratar med varann. Det som en del så populärt kallar att prata skit. Som en del anser vara legitimt. Men en del tänker inte på vad de säger. En kvinna påstod att allt detta berodde på mig. Och angav mig som ursprungs orsak. Hon sa till mig att de enbart hade anställt mig för att ha en att skylla på. Men jag är inte så betydelsefull. I onsdags skrev en person att jag inte passade in på poeter.se. bara för att jag i ett meddelande tackade för dennes applåd. Istället för att som denne ansåg applådera först likadant tillbaka på en av dennes dikter. Jag tog det rätt hårt. Jag applåderade sedan en av den personens dikter för jag tyckte den var fin. Tja, undrade jag sedan, vad svarar man på det ? Varför ska man anpassa sig frågade jag ? Kan det den personen skrev klassas som diskriminering ? I torsdags körde ungefär 100 bilar förbi på eftermiddag och kväll där jag bor. Och inte en enda stannade till och frågade efter vägen eller hur jag mår. Vilket jag iof inte förväntat mig heller. Men ändå !? Jag mår bra idag, men har haft det lite svårt och jobbigt under delar av dagen. Ända sedan i onsdags faktiskt. Om det är någon som undrar ? Förra lördagen var det 2 som sorgligt nog och tragiskt gick bort 33 år och 51 år gamla som jag träffat. Alldeles för unga för att redan gå bort. Jag har inte hittat på detta. Vad är då denna ringa text värd, i relation till allt annat betydelsefullt som hänt ? Tänk t.ex. på all mängd med människor som levat !? Hur mår du ? Har du kunnat äta mat idag ? Hoppas du mår bra.

20171119

Taleptox

<+>

ur Sedeundersökande Noveller

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeundersökande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.