Om skönlitteraturens funktion i dagens tillvaro

Diktens funktion i dagens tillvaro. Några korta tankar om dagens skönlitteratur ur ett eget perspektiv. Detta är ett kortare försök att reflektera över vad som håller på att hända med skönlitteraturen ? Ett svårt ämne som har många fler sidor än vad som är möjligt att kortfattat analysera i en sån här kort skrivelse. Vart är den på väg ? och vad är skönlitteraturens funktion ? Vara ett kritiskt öga ?Beskriva nya upptäckter ? Berätta en historia ? Förmedla sanningar om vår värld och oss människor ? Upptäcka nya verklighetssammanhang ? Förmedla känslor, estetisk skönhet eller något annat ? Och går det att förnya dikten samt åstadkomma något nytt inom skönlitteratur i dagens tillvaro som så mycket är inriktad på bilden, fotografiet och videon ? Samt så mycket som jag uppfattat det handlar om skönlitteratur inom genren kriminalromaner som varit förhärskande på bredden de senaste decennierna inom de etablerade förlagens utgivning. Men det finns så mycket annan litteratur också. Jag har försökt förändra och utveckla diktens innehåll och funktion i de alster jag skapat i mina texter. En tro på att det varit möjligt att i ett försök att förnya diktens funktion och innehåll medvetet valt att försöka skapa ett unikt eget innehåll med inriktning mot ett episkt diktande med nymyntade ordföljder och en del nymyntade termer och begrepp. Ur ett skönlitterärt perspektiv. Jag har läst litteraturvetenskaplig kurs på universitet på -90 talet 2 st terminer och läst och plöjt de flesta klassiker inom litteratur. Jag har noterat att en del personer gärna skriver om att de uppfattar det som att en del andras dikter inte är riktig poesi !? Men vad är riktig poesi ??? I all den brokiga mångtydiga mängd samling med litteratur som finns från andra författare att läsa. Inklusive mina dikter som av några andra har dömts ut som att inte vara poesi. Jag blev också anklagad i ett meddelande på poeter.se att inte ha något hum om litteratur !? Detta trots att jag läst mycket böcker. Men jag är inte en utpräglad poet i den betydelsen vi är vana att uppfatta det. Jag väljer att kalla mig författare dels för att jag på eget förlag gett ut 6 böcker med både dikter, drama, essäer och en reseskilldring. Samt jag har kommit igång att skriva en del essäistiska undersökande kort noveller. Jag har ide till tre stycken romaner också som jag lagt på vila tills tiden känns mogen och rätt och jag utvecklat mitt skrivande mer. Varav en av dem är en leksaksroman. En ny roman genre jag skapade och myntade 2007. Jag har myntat flera nya ord I det Svenska språket varav ett år 2007. Det är visserligen 10 år sedan jag myntade detta nya svenska ord. En ny romangenre som analyserar, undersöker och utforskar leksaker, leksakskulturen, och parodierar action videofilmer. En roman jag skrivit några kapitel på. Vilken roll och funktion har dikten och skrifter i dagens videoserade tillvaro ? Det är så mycket i dagens tillvaro nuförtiden som handlar om video och film istället för skönlitteratur och böcker. Man kan fundera på om boken som produkt håller på att försvinna ? Men kan inte skönlitteratur och videon samsas och existera bredvid varann i en symbios ? Det ges sannolikt ut mer böcker idag än någonsin tidigare tack vare print on demand tekniken som utvecklats de senaste åren. Och möjligheten till egen utgivning från eget förlag. Samt utvecklandet av e-boken som är på framfart. Jag har tidigare skickat en del av mina texter till etablerade förlag men blev refuserad utan pardon. Och först när jag startade ett eget förlag 2015 istället och anlitade Publits print on demand tjänst var det möjligt att ge ut mina egna böcker. Det känns mer genuint och kul också att ge ut sina egna böcker dessutom istället för att vara bunden till ett etablerat förlag. Men det går trögt med försäljning och jag har bara sålt några enstaka exemplar av mina böcker. Och jag har valt att mer och mer publicera mina texter på t.ex. poeter.se och i min blogg hos wordpress. Kanske har jag varit för dålig på att marknadsföra mina böcker ? Att åstadkomma något nytt och eget i dagens tillvaro inom skönlitteratur kräver en hel del av en författare och jag har kämpat mycket sedan flera år tillbaka sedan 2002 då jag debuterade med en essä på internet någon gång med mitt skrivande, också från år 2014 när mitt skrivande tog mer fart. Därför tog jag det extra hårt att en person insiunerade för några dagar sedan att jag inte har ett hum och inget kan om litteratur. Men det är sånt man får ta och försöka leva med. Kritik kan vara utvecklande också. Jag rekommenderar till den som läser detta och ännu inte gett ut sina texter men längtar efter att få bli utgiven att kontakta Publit. Där på deras webbsida kan man skapa ett konto och där finns det information om hur man går till väga för att komma igång som egen utgivare. Skriv på och ge inte upp.

20171130

Taleptox

<+>

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeundersökande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.