Bilden och texten som medialt verktyg

En del människor analyserar detta med vad som är ur ett mänskligt perspektiv det anses vara motsägelsefullt. Men hur kommer det sig att något som anses vara motsägelsefullt anses som något mindre bra eller rent utav klandervärt ?? Är det inte så att det är fullt mänskligt att vara motsägelsefull ? Och vad kommer det ifrån att något blir ansett att vara värderat som motsägelsefullt ? Detta är en analytisk fråga som är filosofisk till sin natur i grund och botten. Med en anknytning till det aristoteliska filosofiska problemet med hans text om dualism och alltings tvåsidighet samt hans text lagen om det tredje uteslutna. Ett förhållningssätt hos Aristoteles till tankar som grundar sig på ett antingen eller tänkande med sitt ursprung i den antika filosofiska tankevärlden. Men andra kulturer och skolor har haft en annan filosofisk inställning till detta med tankar och analys av tillvaron. Och det är möjligt att skönja en utveckling inom filosofin sedan antikens tid. Är det då så att man kan välja hur man vill analysera och förhålla sig till dessa fenomen ?? Hur gör man för att skapa något eget och nytt ? En filosofi som är nyskapande utan att anknyta till gamla tiders läror ?? Är det ens möjligt att göra det praktiskt och teoretiskt sett ? Har inte vi ett arv och en skyldighet till att knyta an till och införliva gamla tiders läror och filosofier för att ur det bilda något nyskapande ? Jag blev för ungefär 10 år sedan avstängd från inkomst och sysselsättning hos Arbetsförmedlingen vid 3 separata tillfällen varav en av gångerna var skäl till det beslutet att en manlig handläggare ansåg att jag inte kommit med något nytt, och en annan kvinnlig handläggare ansåg att min utbildning och kunskap var förlegad. Denna längtan efter något nytt som en del visar prov på som värdering för vad som anses som bra. Men jag har myntat ett nyskapande uttryck på 1990 talet jag inte läst om hos annan författare eller filosof. Det jag valt att kalla tankestrukturella formationer. Dvs jag ser på tankevärlden som en form av tankar som är i relation av strukturer och formationer. En filosofi som bygger på att verkligheten och tankevärlden är tredimensionell; språket, bilden och rummet. Till skillnad från Aristoteles som ansåg att tankar består av en relation utav dualistiskt antingen/eller förhållande. I hans filosofi blev tankar till ett linjärt språkligt fenomen. Medans jag velat i mitt filosofiska uttryck inkorporera i ett filosofiskt uttryck både bilden och texten i en symbios och relation till varandra. Det har hänt så oerhört mycket med bildens betydelse i mediala sammanhang sedan kameran uppfanns i slutet av 1800 talet. Under hela 1900 talet har både bilden, videofilmen och verktyget kamera fortsatt en ständig utveckling. Det fanns visserligen bilder förr också före kameran uppfanns men då målade, skulpterade och ritade man bilderna. Och det vore fel att förringa bildens betydelse i dagens mediala tillvaro, och en viktig värdering är att likställa bildens budskapsbetydelse likvärdig med textens. Att de båda blir betydelsefulla och viktiga som verktyg i ett medialt sammanhang när information och ett budskap ska förmedlas.

20180524

Taleptox

<+>

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeundersökande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.