Om bevisföring vid rättsmål

De flesta rättsmål i domstol går ut på att åklagare ska bevisa att en person som varit misstänkt för ett brott är skyldig till den åtalade handlingen. Och domstolen skall bedöma de bevis som läggs fram i rättegång. Försvaret skall försöka motbevisa de anklagelser om skuld som väckts i åtal. Det finns alltså redan före förhör och rättegång en tanke hos någon att en annan människa har begått en handling som blir bedömd och definierad som ett brott. Att det funnits människor i historien som varit oskyldiga är mycket möjligt att föreställa sig.  Men hur bevisar en person att den är oskyldig ?  Och inför vem eller till vad för verksamhet skall det beviset framläggas ? Det vill säga att denne anser sig inte ha begått ett brott ? Det heter i vårat land Sverige att vi är oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Sedan vilket datum den principen infördes finns det sannolikt något skrivet om i ett arkiv någonstans. Skäl till det är att det har med rättssäkerhet att göra. Det ska inte gå att åtala och dra en människa inför rätta hur som helst på påhittade falska inbillade grunder. Men ur en åklagares och Polis synvinkel kan det finnas en uppfattning att en människa som är misstänkt är skyldig innan en rättegång har börjat. Varför existerar denne ojämnlikhet i bedömning ? För åklagaren handlar det om att bevisa en juridisk skuld. Men innan en rättegång har börjat, hur bevisar man sin juridiska oskuld ? Annat än att genom att säga ”Jag är oskyldig”. Det anses av en del vara ett brott att peka ut en människa för att vara brottslig. Innebär det att en åklagare, Polis och en domstol gör sig skyldig till ett brott om de åtalar och förklarar en person som skyldig till ett brott innan rättegång varit ? Eller har de immunitet mot att själva bli ansedda för att begå en brottslig handling ? Eller är en människa som bedöms som skyldig till ett brott inte nödvändigtvis brottslig ?  Kan en människa vara både skyldig och oskyldig på en och samma gång ? Om t.e.x en människa anser att en annan människa är skyldig, men denne anser själv sig vara oskyldig ? Kan man t.e.x ringa eller eposta till domstolen och säga ”Jag har bevis för att jag är oskyldig. Kan jag få fortsätta med mitt liv nu ?”. Kunde man inte föreställa sig en instans dit en människa vände sig för att få bli bedömd som oskyldig ? Detta ämnesområde är inte helt enkelt att analysera och skriva om. Vilket jag tycker är bra att det är ett svårt och komplicerat ämne. Hur blir det med de handlingar som blir bedömda som brott om den bedömningen är inbillad eller påhittad ? Den sista frågan jag ställde var av klerikal och sakral betydelse och en parentes i essäns resonemang.

20180530

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeundersökande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.