Ensamma själar i avgrunden

I avgrunden vilar många ensamma själar. På havets botten finns det många som har hamnat när de farit över våra stora breda vågfyllda nyckfulla farliga hav. Den nyckfulla oregelbundna naturen. Och skeppen har sjunkit. Stackare som var med om dessa förlisningar. Begravda tillsammans i avgrundens djup ! Där ligger de och deras kroppar och själar smältes samman med havet och dess vatten. Ofrivilligt begravda till havs. Innan trodde de att det inte kunde ta slut. Men sedan drunknade de med sina lungor fulla av vatten. En sista andning medans de fortfarande var vid liv ovanför vattenytan bland oss andra ! En man slutade prata när han drunknade och de andra kunde glömma bort hans liv och han var sedan nere i havets djup och ute ur livets saga på land. Om att bli ihågkommen för att ha drunknat!? Vad gjorde han innan han drunknade undrar jag ? Förtvivlat drog han andan när han sjönk ner i vattnet och drog in en mängd med vatten när han försökte prata en sista gång. Hans förtvivlade rop på hjälp medans skeppet sjönk. Och all den mängd med människor som levat – verkliga människor av ande, kött och blod – i vår världs historia. Våra medmänniskor som hamnat dit där också jag i någon mening har varit. Och kanske också du ? Avgrunden denna metafor för livets allra största svårigheter. Dit där de flesta av oss har varit innan vi föddes. En metafor för det svåra i livet. Livets svårigheter accentuerade i en bildlig liknelse om hur svårt livet kan vara. Redan i fostervattnet i moderns mage innan födseln. Det är ett under och mirakel att man lever och är vid liv ! När vi har varit nere i avgrundens svåra djup. Ett tvillingpar föds inte ensamma utan som 2 individer tillsammans. Tänk att som tvilling få se en liknelse av sig själv varje gång du ser ditt syskon. Ännu en svårighet i livet. Hur ensamma känner sig tvillingar senare i livet ? Jag föddes ensammen och ensammen har jag levat som de flesta av oss ofta får göra. Men stunderna där emellan kan man göra till något bättre när vi träffas för en stund. Ensammen föds man , ensammen lever man och ensammen dör man. En del av oss. Ensamhet är inget att yvas över. Ibland är den en plåga och ibland en ynnest och lycklig salighet. Till en annan gång vid en annan resa om vi också kommer att drunkna i avgrundens svåra djup….Dit där de flesta av oss på något sätt har varit. Och erfaret livets svårigheter innan vi förstod bättre. Efter det kommer sannolikt något bättre i ett annat liv.

20180909

Per Anders Taleptox Norberg

<+>

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Galenskapens Illusion, Svenska och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.