Ödmjukhet inför folkgrupp

Ett nytt sorts perspektiv – ödmjukhet inför folkgrupp. Ett helt nytt tema för den oinvigde att presentera.  Detta med att vara ödmjuk inför andras olikheter, och olika identitet i olika etniska grupper av folk med olika kulturell, religiös och språklig bakgrund. Ett ödmjukt accepterande av ett mångkulturellt samhälle. Jag har utvecklat mitt skrivande och tankegångar mot förr. Lite varje dag för dag. Och förändrat mig mot hur jag var för 10-20-30 år sedan. Om jag minns hur det var då ? En del minns jag annat har jag glömt eller förträngt. Detta med att genomgå en förvandling av sig själv. Och bli en annan människa mot vad man var förr. Att förändra sina tankegångar på sig själv och andra människor. Och vad som händer med en när man blir frälst och blir till en ny annan människa !? Det finns människor som hävdar när man påstår att det sker en ständig förändring varje dag och att man försöker sköta sig i sina relationer till sig själv och andra, att de ”alltid” varit såna de är idag och att de alltid skötit sig. Då minns de inte allt hur det var förr. Då tror jag de inte är helt och hållet ärliga utan efterhands konstruerar lite om sig själva och förbättrar och snyggar till sin roll i ett förflutet perspektiv. Det finns t.ex. människor som är rädda för att bli avslöjade för något som skulle innebära en kritik av dem och

deras rykte som person.  De bryr sig en hel del om sitt rykte och den bild av hur de framstår hos andra. Jag bryr mig också om hur jag beter mig och vad andra har för åsikter och pratar om. Jag hör dagligen att en del människor har så oerhört mycket att säga och har åsikter om. Var får de allt ifrån de har att säga ? Jag har inte varit gudsbästa barn. Utan jag var en partykille i min ungdom och har festat en hel del under skoltiden t.e.x. och varit ute på krogen och dansat och svirat med kompisar och kvinnor. Jag gick ut dels och dansade i hopp om att ha roligt och träffa på en partner och kvinna. Och ibland har jag skämtat friskt i praktiska skämt med andra.  Jag brukade ha kamera med förr i olika situationer i skola och på resor och har en hel del fotografier sparat från förr på vänner och kompisar och an

dra mer eller mindre till namn för mig okända personer. De flesta människor har något i sin garderob de inte vill minnas och har förträngt och gärna inte talar högt om senare i livet. T.ex. från sitt privatliv eller beslut de fattat om andra människor i yrket t.e.x Jag minns en gång då vi var några kompisar från skola som åkte på semester 1982 till Zell am See i Österrike för att åka skidor på ett sportlov. Vi hyrde en VW minibuss som vi åkte i och vi bodde på hotell. En eftermiddag efter en lång dag i backen var jag trött och då satt vi i ett av rummen och jag lutade mig fram med en r

öd skidmössa på huvudet som jag lånat av en av de andra och satt och sov lutad mot bordet. När jag tittade upp tog en av de andra som gick i samma klass som jag som hette Hans Wicklander ett fotografi med en polaroid kamera på mig när jag satt och sov. ”Jag var trött och satt och sov” sa jag. ”Nej du var full” sa han då. Han sa sedan han tagit foto ”Det ska jag spara till senare, om du kommer någon vart här i livet!?”. Han syftade sannolikt på att han senare i livet skulle avslöja mig som en drinkare som varit onykter om jag innehade någon betydande samhällsfunktion. Detta med status tänkande i vardagen i det nya klass samhället vi lever i.  För att som han menade på kunna förnedra mig med ett foto från förr. Vad nu det skulle ha för betydelse ?  Varför gjorde han så har jag funderat på? Av vad för skäl hade han den inställningen till just mig har jag funderat på många gånger senare? Vad som hände med fotografi är mer höljt i dunkel idag. Jag har inte sett till det åtminstone senare i livet. Man kanske har varit fotograferad och filmad under merparten av sin uppväxt och liv. något man får försöka leva med. Och var har de fotona tagit vägen idag ? Året innan då vi fyllde 18 år och blev myndiga 1981 åkte vi också 4 st på semester till Cypern första veckan i juni och då var Hans Wicklander, Olov Åkesson och en som hette Stefan Jonsson  med, och Hans Wicklander drack en hel del själv vid festligt tillfälle om kvällarna och blev onykter som vi andra också gjorde !? Detta med att vara ödmjuk t.e.x som man kan fundera på om det är en dygd eller en last och börda för våra relationer och oss själva? Detta med att inte vara stolt för sig själv och andra. Utan att vara ödmjuk och inte förhäva sig själv och inte vara intresserad a

v att sätta sig själv främst i centrum, utan att tänka mer på andras väl och ve. Och att inte dra sig för att kritisera andra människor när det behövs, men för den skull inte glömma att man själv har sin del i våra relationer. Om att vara ödmjuk inför olika folkgrupper. Utan att hetsa dem till fördärv och utrotning. Men att på ett konstruktivt sätt kunna kritisera andra folkgrupper, samt också vara införstådd med att man ska kunna ta emot kritik mot sig själv också. Världen förändras och vi med den.

20181003

Per Anders Taleptox Norberg

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Sedeilluminerande Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.