Aforism XXXI

Jag läser texter jag skrev för flera år sedan och inser att jag och världen har förändrats. Jag känner knappt inte igen mig i mina egna texter längre. Mina tankar har genomgått en förändring mot tidigare. Är det till det bättre eller sämre ? Vad väntar oss på ålderdomen ? Hur är det att bli riktigt gammal och hur kommer våra tankar och en gamlings tankevärld vara då ? En man sa att man som gammal blir så sentimental när man blir gammal. Det vill säga känslosam i sinnet. Men stämmer det verkligen ? För en del kanske, medans andra påstår att de blivit råare och mer cyniska när de blivit gamla på ålderdomen. En man menade på att han föredrog äldre människor för de bryr sig inte längre om vad de säger, utan säger vad de verkligen tycker. Det är sannolikt med det som med allt annat ett mångtydigt fenomen. Helt och hållet beroende på hur man är som människa och hur man klarar av att åldras !? En annan något yngre man sa ”Jag vill inte bli gammal”. För han hade som han uttryckte det inte vetat tidigare i ungdomen hur det är att bli gammal. Och det var något han trodde sig ha upptäckt. Och en kvinna sa att hon hade blivit gammal och suktade efter medkänsla med det. Men gamla blir de flesta utom de som dog som unga och yngre.

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Digitala Aforismer, Svenska och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.