När ensamheten tränger sig på

Jag gillar inte tanklösa provokationer och moraliserande konfrontationer utan föredrar ömsesidig respekt i våra relationer. Hur vi uppfattar varann och behandlar varann är ett eget val vi gör. När ensamheten tränger sig på för mycket och blir till en för stor börda brukar jag ägna mig åt sysselsättning med något. Det kan bli att Städa, påta i trädgården, klippa gräsmatta, vattna blommor, laga mat, läsa en bok, lyssna på musik i mina hörlurar, se på tv en stund, åker på en cykeltur, sitter vid datorn och skriver och läser, eller lyssnar på radio,  eller spela akustisk gitarr. Umgås med vänner i en social gemenskap är inte så dåligt det heller. Detta att bara kunna vara och ägna sig åt något annat än sig själv och den ibland betungande ensamheten. Detta att kunna tänka mer på andra än sig själv i det man gör och sysslar med. I denna längtan efter en social gemenskap vi människor kan känna ibland. Ibland tränger sig ensamheten på lite väl mycket och lite mer idag nuförtiden än förr då jag var yngre och igång och socialt aktiv mycket mer och på ett annat sätt än idag. Och då är det bra att kunna ha något att syssla med och luta sig tillbaka emot och syssla med. Men – är ensamheten en stor lycka eller en största börda ?? Men oftast är ensamhetskänslan ett minne blott från andra stunder än just nu. När ensamheten tränger sig på och andras olika uppfattning och oliktänkande tränger sig på i singel livet jag lever. Och minnesfragment från svåra stunder i det förflutna tränger sig på och pockar på i mitt sinne, då är det bra att ha något annat att fundera på och syssla med. Världens ensammaste människa som inga vänner har och är utan några som helst kontakter med omvärlden, hur har den människan det ?? Finns det så ensamma människor ? Att de inga vänner har alls, och inga sociala kontakter överhuvudtaget längre ? Inga människor är så ensamma som de som överlevt. De som dött kan inte längre känna någon ensamhet. De har hamnat tillsammans med alla andra som dött. Att leva är att vara ensamen en smula då och då. De som överlevt något tragiskt t.e.x har bara kvar en känsla av att ha varit ensamma om att ha överlevt det som hände. De som dog fick inte erfara hur det är att bli ensammen kvar. Men de som överlevde har kvar minnena av de som dött. Och det får vi leva med. Men vi är var och en här och gör dig eller andra inget illa.  ”Nu är han ensamen” sa en människa om mig efter att jag chattat på internet och min hund som bara var en valp på 2 år avlivats och gått bort 2010. Det är 9 år sedan och det är stora skillnader på livet och tillvaron idag mot då och det har hänt så mycket händelser och skett såna förändringar enbart de senaste 9 åren, att jag inte är ensammare än andra som är i livet vanligtvis är. Jag har en dagverksamhet på en stiftelse jag åker till också några dagar i veckan där jag träffar människor, andra vänner och bekanta. Ett ord från en människa kan räcka för att en social kontakt kan etableras. Och dagen och åldrandet känns mindre svårt och tiden och händelser från förr i det förflutna kan erfaras med större ödmjukhet och försoning. Jag ser framtiden an med ödmjukhet och tillförsikt. Trots en gnagande oro för att händelser från förr ska få större inverkan på nuet än vad som är bra och än vad de egentligen betyder.

20190417

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Galenskapens Illusion, Svenska och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.