Om det mångtydiga och relativa med sanning och lögn

Det finns ett gammalt ordspråk som heter ”Ärlighet varar längst” som jag tror om jag läst på korrekt och sant myntades av författaren Ludvig Holberg (1684-1754). Hur ska man veta vad som är sant och vad som är lögn ? Är det särskilt viktigt ? ”Du är så dålig på att ljuga” sa en man till mig en gång. Som om han menade på att det är något eftersträvansvärt att ljuga. Samma man påstod en annan gång ”Då ljuger ju du” och anklagade mig för att ljuga. Hur uppfattade han mig ? Ansåg han att jag talade sanning genom att vara dålig på att ljuga ? Fast det kan ha varit så att jag ur min synvinkel talade sanning. Han menade sannolikt på att jag var tvungen att av eget val att hålla mig till sanningen. Att jag hade som devis att tala sanning. Ofta blir lögner till sist avslöjade. Det finns oftast en och annan som har klagomål om att andra människor ljuger. En kvinna påstod det motsatta en gång att jag bara måste ljuga. Men var det sant ?  Och vad är en lögn ? Det finns människor som anser att det är ett brott att ljuga för dem. De som å jobbets vägnar söker sanningen om en annan människa !? Jag har själv erfarenhet av att andra har ljugit OM mig till personer på myndighet t.ex. Men eventuellt trodde den som ljög om mig och hittade på händelse som inte inträffat att den talade sin sanning. Det är en sak om en människa ljuger om sig själv. Men varför ljuger en människa om en annan människa ? Är det inte ett brott t.ex. att ljuga för Polisen om att en annan människa har begått ett brott om det inte ens inträffat ? Jag läste någonstans att det finns de som anser att det är ett brott att peka ut någon annan för att vara brottslig eller kriminell.  Hur klarar t.e.x en del i media av det som ibland skriver om de kriminella ? Och vad är sanning ? Det som är sant för en människa kan vara en lögn för en annan människa. Om verkligheten är mångtydig – hur ska vi då kunna avgöra vad som är sant utan att bli ansedda att ha ljugit ? Ordspåket ”Ärlighet vara längst” syftar sannolikt ur min synvinkel på att till sist kommer sannolikt sanningar fram i vardagen om människor är ärliga. En man påstod att tillvaron är bedräglig och han menade sannolikt på av egen livserfarenhet att det finns de som inte är ärliga utan kommer med falska påståenden och omdömen. Men vad är falskt ? Det finns t.o.m de som tror på att falska omdömen kan vara sanna. Är det inte så att det blir ansett att en människa är falsk för att verkligheten är mångtydig? Eller är det för att det finns en tro på att det finns en sanning som är sannare än annat ? Och det som är falskt för en människa kan vara sant för en annan ? Om en människa påstår och erkänner att en lögn om densamme är sann har den människan ljugit då ? När det sker jämförelse mellan den egna uppfattningen och en annan människas uppfattning uppstår det en relativ relation. Detta handlar om relationer och människor tänker olika och det är mer komplicerat än vad man kan tro vad som är sant och vad som är lögn. Förhållanden är så pass komplicerade att det är svårt att uttala sig om något utan att det finns andra som tycker annorlunda. Men för att citera Ludvig Holbergs uttryck ”ärlighet vara längst” vill jag påstå att det är sannolikt att det är bäst att vara ärlig och tala sanning så nära den som möjligt är.

20190825

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Polygrafiska Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.