På resa med ett tåg

Jag började jobba när jag var 15 år 1978. Det var ungdomsarbete vid sidan om skolan på bageri, i affär och senare på ett varuhus lager. Jag jobbade fram till 2010. Jag är sedan 2012 förtidspensionerad.  Men jag hann med att åka tåg några gånger i ungdomen. Jag var dels på några interrail och tågluffar i europa några av somrarna dels sommaren 1981. På tåget i europa i dels västtyskland som det hette på den tiden fanns det polisiär personal som bar k-pistar minns jag som gick på tåget för visitation vid passkontroller. När jag var ung i tonåren och var ute och åkte tåg kände jag mig som en arbetare som var på väg till ett koncentrationsläger. Jag identifierade mig med de människor som fanns med i dokumentärer i de bilder på tåg jag sett ifrån 1930 och 1940 talet. De människor som sändes iväg med tvång deporterade till de 15 000 koncentrationsläger som fanns då på 1930 och 40 tal i vårat europa. De läger finns inte tack och lov kvar idag utan stängdes tror jag efter 1945. En ganska irrationell tanke då av mig på den tiden på tidigt 1980 tal att känna igen sig i bilder och människor ifrån ungefär 40 år innan. Jag var ung då. Detta hade med empati att göra för mig, att ha förmågan att med medkänsla kunna sätta sig in i andras situation. Jag var nyligen ute på en tågresa för 2 veckor sedan 2019, men idag då jag blivit vuxen och slutat jobba med anledning av ett funktionshinder samt jag har en synnedsättning jag bär glasögon för, identifierar jag mig inte på samma sätt som i ungdomen med tågresenärer på väg till ett koncentrationsläger. Jag har blivit äldre och mer bekymmersfri än förr  och har andra mer distanserade tankar på de hemskheter som skedde under 1930 och 40 tal. Måtte vi aldrig mer i realtid få se koncentrationsläger i vårat europa !? Det räcker med de som varit under 1930 och 40 tal som finns bevarade på dokumentär film och i ögonvittnes skilldringar från de få som ännu är i liv som berättat om detta. Det finns en del böcker t.e.x  som berättar om den tiden. En tid vi inte vill ha tillbaka. Jag var inte ens född när det begav sig med andra världskriget som slutade 1945. Men varje gång jag åker tåg numera ägnar jag en tanke åt att tänka på de människor man inte ens träffat men som finns med i ens tankar som var med om det som hände på 1930 och 40 tal. Vilket inte har något med dagens människor att göra. På annat sätt än att det är ett kulturhistoriskt arv ifrån tidigare generationer som lever kvar i våra minnen. Låt oss vara så pass tillräckligt förnuftiga att vi inte återupprepar det som hände då för mer än 74 år sedan på 1930 och 40 tal. Det är dels genom våra kunskaper och minnen om det förflutna vi kan undvika att något sånt sker igen.

 

20191113

Taleptox

<+>

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.