På livets scen

Jag har flera gånger blivit utsatt för beslut från andra som gjort att jag blivit avstängd från sysselsättning. Vilket är raka motsatsen mot vad vi lär av historien att vi ska vara så sysselsatta och aktiva som möjligt är. En person frågade mig på en chat hur man gjorde för att göra sig av med mig!? Är inte det ett tecken på etnisk utrensning ? En annan person påstod på en chat att jag skulle bli bortglömd för alltid. Varför skriver en människa ett sånt påstående till en annan människa ? Men om det omvända skulle hända att man själv aktivt försökte se till att man blev bortglömd och utan sysselsättning ? Vad skulle hända om man valde att radera allt det man skrivit och gjort ? Från blogg, essäer och dikter bara utraderat ? Om man beslutade sig för att bara bli bortglömd ? Helt ljudlöst och tyst bara försvann ifrån livets scen ? Hur skulle människor reagera ? Vilken sorts förändring skulle det innebära ? Vad skulle det innebära för en själv om man avsade sig all sysselsättning det innebär med att skriva och verka på livets scen ?  Finns det ett liv vid sidan om skrivandet och läsandet som är minst lika värdefullt ? En kvinna ringde till mig för längre tid sedan, jag minns inte exakt vilket år det var,  och uppmanade mig att vara så anonym som möjligt är. Vilket jag insåg är svårt. Man har ett namn då jag är döpt vid 1 års ålder och ett tilldelat personnummer. Jag har fingeravtryck, irisar i ögonen och ett som vi alla har unikt ansikte. Vad menar en människa med att vara så anonym som möjligt är ? och varför ringer en person till en annan människa och vill att denne ska vara anonym ? Såhär många år efter att jag blivit döpt ? Våra namn och personnummer gör att vi kan identifieras mer än om vi inte hade ett namn och personummer. Men ingen är så anonym som man kan tro. Jag tror de flesta har ett namn och personnummer med. Det rör sig om en sorts id märkning. Och mer av det med identifikation kommer sannolikt att komma i våra samhällen. Ansiktsigenkänning och identifikation via biometriska data är på kommande mer och mer. De som skrev om detta övervakningssamhälle förr i t.e.x boken 1984 från 1949 av George Orwell, eller Aldous Huxley´s Du sköna nya värld från 1932 , m.fl. kommer sannolikt att få rätt, då de förutsade ett scenario som är på väg att bli sannare än förr. Och det finns både för och nackdelar med detta övervakningssamhälle anser jag. Det är en hårfin gräns och skiljelinje mellan olika händelser. Och så har vi den fria viljan att kunna välja hur vi handskas med all information vi möter i verkligheten. Men är inte detta nya samhälle som skapats med telefoner, radio, tv, datorer och internet, dels för att vi människor ska kunna känna oss trygga och så säkra som möjligt är? Till och med om vi har ett namn och personnummer ? Det vilar ett tungt ansvar på våra axlar för varandras trygghet och säkerhet i vardagen.

20191210

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.