Ett sånt skådespel

Ett nytt år. Nya krav och förväntningar och önskningar att ta hänsyn till. Nya utmaningar i en mångtydig värld som vi ständigt möter i vardagen. En önskan om att livet ska vara på ett visst sätt. Ett hopp och tro på att livet ska bli bättre. Och att idealen en del människor har är i konflikt med den karga hårda verkligheten. De människor som sitter med möjlighet till makt klarar sig numera inte utan de som avviker från det vanliga normala utan de har blivit beroende av udda människor som sticker ut ifrån mängden. Och det är motstridiga mångtydiga uppfattningar som möter varann i tillvaron. Verkligheten förfalskad till bristningsgränsen med påståenden av olika sort som den enskilde individen har att handskas med. En kvinna går på en trottoar och möter en man som hälsar med ett ”Hej Hej”. De träffar varann för första gången!? Hon utrycker sin åsikt och säger ”Ett sånt skådespel vill vi inte veta av här.”. En förutfattad åsikt som hon slår an en ton med. Mannens uppträdande uppfattat i en förutfattad åsikt som hon grundar på vad? Att hon längtar efter något annat och är en aningens otillfredsställd med hans uppsyn? Han jämförs med en skådespelare men i verkligheten. Menade hon från teaterns eller filmens värld? Sker det en sammansmältning med bilder i hennes inre från filmens värld? Ett bildligt tänkande som satt sig i hennes världsbild? De hade inte ens träffats innan och man skulle kunna tänka sig att deras uppfattning om andra människor vore som ett oskrivet blad? Men vi människor med ökad ålder vid äldre år bär på medhavda erfarenheter, förutfattade åsikter, och en agenda och världsbild redan innan vi träffar en annan människa första gången. När vid vilken tidpunkt i livet inträder det? Hur kändes det för mannen att bli bedömd som en skådespelare ? som om han var som hämtad ifrån filmens eller teaterns värld ? Och vad tänkte kvinnan egentligen i sitt inre ? Hur kände hon sig? Hade det med försvarsmekanismer från henne sida att göra ? Eller ytliga fördomar om män? Eller rörde det sig om enkel maktutövning från hennes sida? Hon tar fram en nyckelknippa och viftar med den i luften och säger ”Jag vill vinna. Jag har makten på min sida”. Mannen stannar till och säger ”Människor tänker så olika. Jag är nöjd. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.” Hon pratar vidare ”Hur kan du vara nöjd när världen ser ut som den gör!?” Mannen säger ”Jag är visserligen fattig men jag har jobb, bostad och mat på bordet. Det får man vara nöjd med.” De skiljs åt och går vidare på sin promenad där de möttes för första gången och om de kommer att träffas igen låter jag vara oskrivet. I en perfekt värld i till exempel romanens, på teatern, filmens eller i novellens värld skulle de sannolikt träffas igen och leva lyckligt i alla sina resterande dagar, för där blir alla människor som medverkar förstådda och rättvist behandlade ur sin unika synvinkel. Men sån är inte verkligheten. ”Livet är hårt” säger mannen till en annan man som är nästa människa han möter som drabbats av verklighetens hårda sätt att vara. Det som kan vara svårt för en människa är när verkligheten blir allt mer lik fiktionens värld. När litteraturens eller filmens värld blir till den verklighet vi möter i vardagen. En perfekt värld existerar bara i filmens eller litteraturens värld. I den romantiska tidsålder vi lever i. För i en del omständigheter är det en renässans för romantik i den tid som är nu och särskilt då i delar av biofilmens värld. Med överdrivna scener, overkliga relationer, fantasier, och trickfilmning som har luckrat upp verkligheten och skapat en mångtydig bild av oss människor. Är det bra eller dåligt? Har filmen allmänt sett bidraget till att göra vår värld bättre? Mannen går vidare på trottoaren och vänder sig om. Kvinnan som måste haft ögon i nacken vänder sig också om och ropar till mannen ”Du är bortvald. Vi vill kunna välja våra medmänniskor. Hejdå….”. I ett sånt skådespel i en mångtydig värld kan en konflikt uppstå när människor möter varann. ”Finns det inga konflikter skapar vi människor konflikter” säger mannen och går vidare som lever i sin egen värld i ett sånt skådespel.

 

20200102

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.