Sofokles lärdom

Jag sitter vid ett skrivbord med en dator och funderar på Sofokles som levde ungefär mellan 497–406 f.Kr. vad som hänt med Sofokles lärdom och det arv han lämnade efter sig i t.ex. dramat Kung Oidipus skrivet någon gång 421 f.Kr.? Sofokles levde i Grekland och skrev tror man 120 st. dramer. Men bara 7 finns bevarade och sparade enligt uppgift i Wikipedia. Det finns en hel del skrivet om handlingen i teaterstycket och dramat och den myt det behandlar har fått mycket betydelse för t.ex. Psykologin under delar av 1900 talet, och jag tänker istället inrikta mig på slutet i dramat och den lärdom Sofokles ville förmedla. Vad är Sofokles lärdom i dramat, och vad betyder den idag i vår tid? Det finns flera översättningar av dramat till svenska som i original är på grekiska dels på biblioteket att låna. Jag har hittat minst 5 olika översättningar till svenska. Begagnat kan man hitta minst 10 st. exemplar av dramat på bokbörsen som tillhandahåller böcker från dels olika antikvariat.  Och de olika översättningarna slutar olika med olika sentens i språk och betydelse. Jag har inriktat mig på ett exemplar av Kung Oidipus i översättning av Emil Zilliacus. Kung Oidipus ett drama som kan tolkas som människors upptäckt av skulden och orättfärdigheten samt det som kan kallas för olycklighetens öde. Om hur skuldkänslor födes senare i livet hos en vuxen människa när denne upptäcker vad som hänt. Om konflikten mellan ödmjukhet kontra det olyckliga ödet. Om relationen mellan det omedvetna och det medvetna psyket hos en människa.  I slutet av dramat i den översättningen när handlingen upplösts och vad som hänt uppdagas avslutas dramat med att en Präst säger, ( I annan översättning uttalas det av en kör):

”Vänta med din dom till dess en dödligs sista dag du sett.

Prisa icke någon lycklig, ingen man av jordens ätt,

Förrän livets gräns han hunnit oberörd av livets kval.”

Den lärdom man kan föreställa sig att Sofokles ville förmedla förmedlat i dramat av en präst var underförstått att så länge en människa lever och genomgår kval, och är det minsta olycklig eller känner sig ofullkomlig, så bör man vänta och ej döma och ej heller prisgiva någon av människorna. Går det att leva efter den devisen idag i vår tid? Vad betyder då denna sentens och lärdom idag i vår tid? Vad har hänt med den betydelse det kan ha haft en gång i tiden? Kan man anamma den lärdomen utan att anses för galen? I den tid som är nu då så mycket domar sker förmedlade i t.ex. media och så mycket prisgives av människors handlande? Eller är Sofokles drama förlegat och har spelat ut sin funktion p.g.a. det? Eller går det ändå att lära sig något av det?  Vad kan man lära sig av Sofokles drama i vår tid? Att vi ska vara mer ödmjuka inför vår nästa och människor i allmänhet om de har det svårt? Jag vill uppmana den som läser detta att, om du inte redan gjort det, läs Sofokles drama Kung Oidipus ur vår tids ögon och hur vi lever idag och bilda dig en egen uppfattning och fråga dig – Vad betyder Sofokles lärdom idag i vår tid?

 

20200121

Taleptox

<+>

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Nordiska Idylliska Noveller, Svenska och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.