Om läsning av böcker och texter

Jag har ställt mig frågan varför man läser böcker och texter som t.e.x romaner, noveller, essäer, poesi, eller vetenskapliga avhandlingar? Vid en diskussion jag haft med 2 olika personer om detta ämne hade de 2 olika uppfattningar; den ene menade på att det är för att bli medveten man läser litteratur. Den andre menade på att man läser böcker för att verkligheten är så tråkig. De två hade helt olika syn på detta. Den förstes skäl kan man säga var mer konstruktiv och realistisk. Medans den andres anledning till att han läste böcker var en mer cynisk och romantisk anledning. En författare som heter Milan Kundera tror jag skrev något ungefär i stil med  i en essä som heter Romankonsten (1986) från 1988 i svensk översättning  att den moral en bok har att förhålla sig till är att den ska hitta och upptäcka nya verklighetssammanhang och bidra med kunskap. Hermann Broch den österrikiske författaren skrev 1951 om att ana nya verklighetssammanhang. En annan författare som skrev om detta ämne litteraturens mening var Cervantes i romanen Don Quijote. I dess förord skrev han om hur han såg på mening och betydelse av litteratur i t.ex en roman. Vad är då meningen med att läsa böcker och texter ? Ett förmedlande av kunskaper, för att kunna bli medveten om människors olika sätt att tänka, upptäcka nya verklighetssammanhang, spegla en läsares identifikationsmöjlighet, vara en identifikation för läsare, roa läsare med berättelse, utveckla ny stil och genre ? Jag tror att en viktig anledning till att man ska skriva och läsa böcker är för att bidra med nyanserad och utvecklande syn på olika ämnen. För att utveckla sin tankeverksamhet och bidra med en utvecklande syn. Jag tänker ständigt på risken att andra kan använda sig av det jag skrivit på ett sätt som inte jag avsåg. Hur ska man kunna förebygga mot att andra tolkar in något helt annat i den text eller bok man skrivit eller läst ? För att kunna behålla sin konstnärliga integritet som författare och läsare av böcker ? Den fria viljans rättighet att subjektivt kunna få tolka det man läser efter eget huvud? Hur andra tolkar en medans man är vid liv, är inget problem, då har man enligt vår fria vilja möjlighet att kommentera hur en annan person har tolkat en text man skrivit eller läst. Här ser jag konstruktiv kritik av texter och tolkningar som något oerhört viktigt. Det är svårare med tolkningar som görs av en författare som inte lever längre, då boken har lämnats åt sitt öde att själv stå för det som den beskriver.  Kan en text användas av andra i ett annat syfte som kan tolkas som dåligt som inte var författarens avsikt utan att man kan påverka det ?  Men man kan mycket väl låta bli att vara en bokmänniska och inte skriva eller läsa böcker och leva gott ändå. Det är ju möjligt att ha andra intressen här i livet också än just böcker och texter. Men det är något magiskt med att dyka ner i en bok och upptäcka just nya verklighetssammanhang.

 

20200125

Taleptox

<+>

 

 

Om Taleptox

This is from Taleptox and some Oddified Writings / Uddafierade skrifter
Det här inlägget postades i Skönlitteraturens metodik, Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.